Качество и развитие услуг

Syftet med reformen är att

• främja äldre personers förutsättningar att leva tryggt i sina hem och att få sådana tjänster i hemmet som motsvarar deras behov i rätt tid, i tillräcklig omfattning och av hög kvalitet
• förbättra tillgången till personal inom hemvården samt genomförandet och ledningen av verksamheten så att nya arbetstagare söker sig till branschen och de nuvarande arbetstagarna vill fortsätta arbeta inom branschen
• främja skapandet av mångsidiga boende- och servicehelheter så att äldre personer kan erbjudas flexibla och sociala boende- och servicelösningar som stöder bibehållandet av funktionsförmågan och som är mellanformer av boende hemma och det nuvarande serviceboendet med heldygnsomsorg.

Ett annat mål är att förtydliga skillnaden mellan serviceboende med heldygnsomsorg och annat serviceboende samt helheten av sådana tjänster i socialvårdslagen som tillgodoser klientens behov av vård och omsorg.

De nya bestämmelserna tryggar kvaliteten och tillgången till personal. Genom bestämmelserna stärks exempelvis planeringen av hembesök och tillhandahållandet av hemvård, ingripandet i personalbrist och säkerställandet av tillräcklig personal, egenkontrollen och ledningen samt tillsynen av tjänsterna.

Genom omsorgsfull planering av hembesöken kan man se till att klienten får de tjänster som hen har rätt till och att förändringar i klientens servicebehov beaktas flexibelt och i enlighet med klientens intresse. Målet med planeringen är också att personalens arbetstid i mån av möjlighet ska räcka till för att tillhandahålla tjänsterna.

Verksamhetsenhetens ledning ska vidta åtgärder för att trygga en tillräcklig personalstyrka, om planerade hembesök inte kan genomföras på grund av brist på personal. Tryggandet av ett tillräckligt antal anställda förbättrar servicekvaliteten som helhet eftersom klienternas behov då kan tillgodoses på ett mångsidigt sätt. Brådska och otillräckliga resurser försämrar hemvårdens kvalitet och kontinuiteten i vården liksom också personalens arbetshälsa och upplevelse av att arbetet är meningsfullt.

Egenkontrollen ska i fortsättningen också omfatta kontinuerlig uppföljning av tillräcklig personalstyrka.

Möjligheten att ordna långvarig institutionsvård för äldre personer vid enheter inom socialvården stryks ur äldreomsorgslagen efter en övergångsperiod till utgången av 2027. Långvarig institutionsvård kan också därefter ordnas vid en hälso- och sjukvårdsinrättning, om det finns medicinska skäl eller skäl som har samband med patientsäkerheten. Avvecklandet av institutionsvården förbättrar kvaliteten på den service som äldre får, eftersom klientens möjligheter att få vård och omsorg utifrån individuella behov och att delta i olika aktiviteter som främjar en god livskvalitet är bättre vid serviceboende med heldygnsomsorg än vid institutionsvård.

Vid beredningen har man diskuterat användningen av tekniska lösningar som en del av den service som ges i hemmet. I det praktiska utvecklingsarbetet används tekniska lösningar i allt större utsträckning till exempel för planering av hembesök och tillhandahållande av hemvård. Tekniska lösningar kan bidra till att säkerställa tillgången till tjänster och förbättra kvaliteten på dem. När teknik används är det viktigt att samtidigt beakta socialvårdsklienternas rättigheter.

I detta skede fogades inga bestämmelser om användning av teknik i hemvården eller trygghetsservicen till lagen. Det är viktigt att det pågående utvecklingsarbetet för att utnyttja teknik inom socialservicen fortsätter trots att bestämmelserna om saken i socialvårdslagen skjuts upp.

Den gällande lagstiftningen innehåller bestämmelser om bland annat klientprocessen, där det ingår en bedömning av klientens individuella behov, en utredning av olika alternativ för klienten och att klientens får uttrycka sina egna önskemål och åsikter. Bestämmelserna om att trygga klientens dataskydd och skydd för privatlivet ska också alltid beaktas. Bland annat genom att iaktta dessa bestämmelser kan tekniken utnyttjas i det praktiska arbetet och nya arbetssätt utvecklas.

Förslaget ökar behovet av personal från och med den 1 januari 2023 med sammanlagt 654 årsverken, som beror på att hemvårdens resurser stärks. På grund av den personaldimensionering i tjänster dygnet runt, som genomfördes i den första fasen av reformen av servicen för äldre, utökas antalet utbildningsplatser för sjukskötare med cirka 500–700 och för närvårdare med 5 000 under åren 2020–2024.

Största delen av kostnaderna i propositionen orsakas välfärdsområdena på grund av att hemvården utvidgas så att hemvård ska ordnas enligt klientens behov oberoende av tid på dygnet (36,1 miljoner euro). Resten av kostnaderna uppkommer av Institutet för hälsa och välfärds tillsyn över välfärdsområdena och serviceproducenterna om personalens och servicens tillräcklighet och kvalitet samt deras verksamhet (0,9 miljoner euro). De kostnader som denna reform medför för välfärdsområdena, det vill säga 37 miljoner euro, läggs till välfärdsområdenas finansieringsandel.

Institutet för hälsa och välfärds permanenta kostnader ökar med 0,8 miljoner euro i och med att tillsynen stärks.

Servicens kvalitet övervakas av tillsynsmyndigheterna (Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira och regionförvaltningsverken), av välfärdsområdena samt som egenkontroll av tjänsternas producenter och anordnare.

Bestämmelserna om egenkontroll ska preciseras. Egenkontrollen ska genomföras som en del av verksamhetsenhetens dagliga verksamhet. Egenkontrollen omfattar också kontinuerlig uppföljning av att personalen räcker till. Verksamheten ska utvecklas utifrån respons som samlas in från klienterna och personalen och utifrån uppgifter om hur personalen räcker till. Planen för egenkontroll, iakttagelser av hur planen genomförts och de åtgärder som vidtas på basis av iakttagelserna ska offentliggöras på webben och på andra sätt som främjar uppgifternas offentlighet.

Till äldreomsorgslagen fogas en bestämmelse om Institutet för hälsa och välfärds skyldighet att övervaka tjänsternas kvalitet (två gånger om året, i fortsättningen oftare). Genom tillsynen fås regelbundet riksomfattande information om hur personalen räcker till och om hemvårdens kvalitet. Dessutom ska Institutet för hälsa och välfärd genomföra klientenkäter vartannat år. Tillsynsinformationen kan utnyttjas till exempel när tjänster upphandlas och övervakas.

Tillgången till regelbunden och enhetlig tillsynsinformation underlättar också tillsynsmyndigheternas arbete samt välfärdsområdenas och tjänsteproducenternas egenkontroll. Dessutom blir det lättare för äldre personer och deras anhöriga att få information om tjänsternas kvalitet.

Ändringarna i socialvårdslagens bestämmelser om service i hemmet gäller alla klientgrupper. Den största klientgruppen inom denna service utgörs av äldre personer.

Lagens nuvarande bestämmelser om hemservice och hemsjukvård slås samman till hemvård enligt socialvårdslagen (19 a §). Hemvård ska vid behov fås oberoende av tid på dygnet, också nattetid, och den kan också innefatta hemsjukvård. Kriterierna för att få service ändras inte.

Stödtjänsterna särskiljs från paragrafen om hemservice i den gällande lagen till en egen tjänst (19 §). Behovet av stödtjänster ska utredas genom en bedömning av servicebehovet, på samma sätt som när det gäller andra tjänster, och det ska fattas ett beslut om beviljandet. Ändringen framhäver stödtjänsternas roll eftersom de ofta är de första tjänster som äldre personer behöver. Tjänsterna är också viktiga då de stöder äldres funktionsförmåga och boende hemma.

Begreppet hemservice gäller i fortsättningen endast tjänster för barnfamiljer, om vilka det föreskrivs i en egen paragraf (18 a §). Ändringen påverkar inte barnfamiljens rätt att få hemservice. Hemservice för barnfamiljer ordnas enligt familjens individuella behov och omfattar vård och omsorg, stöd för barnets vård och fostran, hjälp med tillagning av måltider, klädvård och städning av hemmet samt hjälp med andra uppgifter och åtgärder som hör till det dagliga livet.

Hemservicen för barnfamiljer är avsedd att vara en förebyggande tjänst, för att hjälpa familjen att orka och klara sig i situationer med antingen tillfällig eller långvarig belastning. Utskottet betonade att tröskeln att erbjuda familjer hemservice ska vara låg och att familjer bör få service på lika villkor oberoende av bostadsort.

För att säkerställa en tillräcklig och högklassig hemvård fogas det till socialvårdslagen bestämmelser om planering av hembesök och genomförande av hemvård (46 b §).

Syftet med en god planering av hembesök är att klienten ska få de tjänster som hen har rätt till och att personalens arbetstid ska räcka till för att tillhandahålla de tjänster som beviljats klienten.

Hembesöken och de anställdas dagliga arbetsuppgifter och arbetstider ska planeras så att arbetstagarens kompetens motsvarar de uppgifter som ingår i hembesöket. Klientarbetet inom hemvården förutsätter i allmänhet yrkeskompetens inom social- och hälsovården. Inom hemvården finns det emellertid också uppgifter där man kan anlita omsorgsassistenter.

För att trygga tillräckligt med personal fogas också bestämmelser till socialvårdslagen enligt vilka verksamhetsenhetens ledning måste vidta åtgärder om de planerade hembesöken inte kan genomföras på grund av brist på personal (49 b §).

För att se till att hemvården och den övriga socialservicen räcker till och att kvaliteten upprätthålls görs en precisering av bestämmelserna om ledning och egenkontroll.

Föreståndaren för en verksamhetsenhet svarar inom ramen för sin behörighet för att enheten har tillräckligt med personal. Ledningen ska också stödja arbetstagarnas välbefinnande i arbetet.

Egenkontrollen ska genomföras i verksamhetsenhetens dagliga verksamhet och där ingår också att hela tiden se till att personalen räcker till. Verksamheten ska utvecklas utifrån respons som samlas in från klienterna och personalen och dessutom utifrån uppgifterna om hur personalen räcker till.

Dessutom kompletteras socialvårdlagens bestämmelse om personalen vid en verksamhetsenhet som producerar socialservice, så att personalen till antal, utbildning och uppgiftsstruktur ska vara i rätt proportion till antalet klienter och deras servicebehov (49 a §).

På grund av den personaldimensionering i dygnetruntservicen som infördes under den första fasen av reformen av servicen för äldre personer utökas antalet utbildningsplatser för sjukskötare med cirka 500–700 och för närvårdare med 5000 under åren 2020–2024.

Vid sidan av att lagstiftningen ändras och utbildningsplatserna blir fler ska särskild vikt fästas vid att långsiktigt utveckla arbetshälsan och rutinerna i samverkan med personalen och utveckla ledarskapet.

Det är svårt att få tillgång till yrkesutbildad social- och hälsovårdspersonal och därför har man utöver de föreslagna bestämmelserna, som ska trygga att arbetstiden räcker till för de anställda, inlett ett projekt för att trygga tillgången till personal och att personalen räcker till.

• Läs mer om projektet (på finska)

Omsorgsassistenter kan redan nu delta i det direkta klientarbetet inom den vård som ges dygnet runt. I fråga om hemvården är situationen en annan, eftersom varje arbetstagare ska kunna tillgodose klientens behov på ett mer övergripande sätt, för att antalet anställda som besöker klienten ska hållas begränsat.
 
I hembesök kan det emellertid också ingå sådana uppgifter där det räcker med en utbildning som omsorgsassistent. Detta är i synnerhet möjligt om omsorgsassistenten har fått en grundlig introduktion till hemvårdsuppgifterna och får handledning av en person med yrkesutbildning inom social- och hälsovård. 

Omsorgsassistentens uppgifter går främst ut på att hjälpa klienten med de dagliga rutinerna. Omsorgsassistenten kan till exempel hjälpa klienten med att tvätta sig, klä på sig och äta. Även utomhusvistelse med klienten för att upprätthålla klientens funktionsförmåga kan lämpa sig som uppgift för en omsorgsassistent. Om det samtidigt behövs två arbetstagare vid ett hembesök, kan den ena av dem vara en omsorgsassistent.

I alla de enheter som genomför läkemedelsbehandling bär ledningen det övergripande ansvaret för att det finns förutsättningar för en säker läkemedelsbehandling och för att behandlingen genomförs säkert. I social- och hälsovårdsenheter där man genomför läkemedelsbehandling dagligen genomförs läkemedelsbehandlingen i första hand av de yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som fått utbildning i läkemedelsbehandling, och på det sätt som bestämts i planen för läkemedelsbehandlingen. Om arbetsgivaren bedömer att det är nödvändigt att omsorgsassistenter deltar i läkemedelsbehandlingen, ska man se till att omsorgsassistenten utbildas i uppgifterna inom läkemedelsbehandlingen och har det kunnande som krävs och att omsorgsassistenten har ett skriftligt läkemedelstillstånd. Omsorgsassistenten får dela ut färdigt fördelade läkemedel enbart på naturlig väg.  Omsorgsassistenten får inte självständigt svara för klientens läkemedelsbehandling.

Med tanke på klient- och patientsäkerheten är det viktigt att merparten av dem som arbetar inom hemvården är yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården och att de omsorgsassistenter som har lämpliga uppgifter inom hemvården har behörig utbildning för uppgiften. Det övergripande ansvaret för vården och omsorgen vilar alltid på en yrkesutbildad person. 
 

Anvisningar om omsorgsassistenternas arbetsbeskrivning:

• Valviras pressmeddelande 13.6.2022 gällande enheter med heldygnsomsorg
• Social- och hälsovårdsministeriets kommuninfo

Under beredningen diskuterades möjligheten att foga trygghetsservice som ny service till socialvårdslagen. Servicen skulle ha motsvarat den trygghetsservice som redan i stor utsträckning tillhandahålls i praktiken. Bestämmelserna utelämnades dock från propositionen och beredningen fortsätter senare. Trots att lagstiftningen om trygghetsservice inte införs i detta skede, kan servicen fortsättningsvis ordnas i form av annan service enligt socialvårdslagen. Bestämmelsen om annan service i 14 § i socialvårdslagen har gett kommunerna möjlighet att ordna också annan service än den som särskilt anges i lagen. Även välfärdsområdena kan ordna trygghetsservice med stöd av 14 § 2 mom. i socialvårdslagen som annan service som stöder boende hemma. För servicen kan det liksom nu tas ut en klientavgift enligt klientavgiftslagens 10 h § som gäller service som stöder boendet.

Riksdagens social- och hälsovårdsutskott ansåg i sitt betänkande om lagförslaget att det är viktigt att även andra än de yrkesutbildade anställda inom social- och hälsovården kan tillhandahålla trygghetsservice i situationer där en sådan utbildning inte behövs. I lagförslaget föreslogs det ursprungligen att den som tillhandahåller hjälpen inte bara ska bedöma hjälpbehovet utan också, för att säkerställa kvaliteten på trygghetsservicen, vara yrkesutbildad inom social- och hälsovården. Det är dock skäl att redan nu beakta utskottets ståndpunkt vid ordnandet av och tillsynen över verksamhet.

Under 2020 fick totalt 208 000 klienter hemvård. Inom hemvården reagerar man snabbt på förändringar i klienternas servicebehov, vilket innebär att många nya klienter årligen kommer att omfattas av servicen. Av klienterna inom hemvården 2020 hade 42 procent inte fått hemvård föregående år. Något över hälften fick regelbunden service. Inom hemvården används dessutom mycket tillfällig och periodisk service. (Statistik över hemvård, Institutet för hälsa och välfärd).

Under 2020 genomfördes 39,7 miljoner hemvårdsbesök (Statistik över hemvård, Institutet för hälsa och välfärd). Antalet besök hos en klient inom hemvården kan variera från några besök per vecka till flera besök varje dag. För en del av klienterna är servicebehovet regelbundet, men inte intensivt. Cirka åtta procent av dem som får regelbunden hemvård har besök mer sällan än en gång i veckan. Å andra sidan finns det många som behöver intensiv hemvård inom hemvården. Arton procent av klienterna inom den regelbundna hemvården fick minst tre hemvårdsbesök per dag. (Statistik över hemvård, Institutet för hälsa och välfärd).

När socialservice ordnas utgår man alltid från en utredning och bedömning av klientens behov, en klientplan och myndighetens beslut.

Bestämmelserna om en serviceplan enligt äldreomsorgslagen preciseras och terminologin ses över så att den motsvarar socialvårdslagen (klientplan). Tjänster som tryggar vård och omsorg för en äldre person och upprätthållandet av funktionsförmågan ska planeras så att de till omfattning, innehåll och tidpunkt motsvarar personens behov. Det betyder att en äldre persons behov av hemvård nattetid måste beaktas när servicen planeras.

Idag ordnar de flesta kommunerna nattbesök inom hemvården, men det regleras inte genom lag. På detta område innebär de nya bestämmelserna nya uppgifter för serviceanordnarna. Välfärdsområdena ersätts fullt ut för dessa utgifter.

En ökad hemvård nattetid senarelägger sannolikt övergången till serviceboende med heldygnsomsorg för sådana klienter som regelbundet behöver hjälp nattetid, men som annars ännu inte behöver serviceboende med heldygnsomsorg. Om det erbjuds hemvård dygnet runt kan klienten undvika onödig sjukhusvistelse på grund av bristande vård nattetid och stanna kvar i sitt hem. Idag kan det hända att klienter måste stanna på sjukhus längre än nödvändigt på grund av bristen på hemvård nattetid.

Som alternativ till hemvård med nattbesök har kommunerna erbjudit hemvårdens service under dagtid, gemenskapsboende där det ingår nattbesök eller serviceboende med heldygnsomsorg. Klientens avgiftsbörda är sannolikt i genomsnitt är ungefär densamma för alla dessa tjänster. Således bedöms det att klienternas avgifter och välfärdsområdenas intäkter av klientavgifterna inte ändras nämnvärt jämfört med nuläget.

Målet med att se över bestämmelserna om boendeservice i socialvårdslagen är att utveckla boendeservicen för äldre, göra den mer mångsidig och flexibel så att den bättre svarar mot klienternas individuella behov. Bestämmelserna gäller alla klientgrupper.

Boendeservicen omfattar i fortsättningen

• tillfälligt boende och stödboende, om vilka bestämmelserna inte ändras till sitt innehåll 
• gemenskapsboende (idag serviceboende)
• serviceboende med heldygnsomsorg.

För att främja olika slag av boende- och servicehelheter fogas till lagen bestämmelser som gör det möjligt att ha olika former av boendeservice vid samma funktionella helhet.

Gemenskapsboende

Begreppet gemenskapsboende ersätter det så kallade vanliga serviceboendet. Det nya är att boendet och servicen ordnas separat.

Gemenskapsboende ordnas av välfärdsområdet och utgår från en bedömning av klientens servicebehov, klientplanen och ett förvaltningsbeslut. Processen, från bedömningen av servicebehovet till att beslutet fattas och servicen erbjuds, är den samma som vid ordnandet av andra sociala tjänster. Välfärdsområdet ansvarar för att det erbjuds verksamhet som främjar socialt umgänge, enligt bestämmelserna, och att den övriga service som klienten behöver ordnas i enlighet med klientplanen och beslutet om vård.

Boendet ska vara tillgänglighetsanpassat och tryggt, och klienten ska få bo i en lägenhet som motsvarar hens behov och kunna delta i verksamhet som främjar socialt umgänge.

Övriga tjänster ska erbjudas separat som hemvård eller som andra sociala tjänster i hemmet, utifrån klientens behov. Tjänsterna kan produceras av till exempel en eller flera, privata eller offentliga tjänsteproducenter. Tjänsterna kan helt eller delvis genomföras med hjälp av enhetens egna anställda.

Servicebehoven hos olika klientgrupper kan skilja sig från varandra när det gäller tjänsternas syfte, innehåll eller omfattning. I synnerhet äldre klienter kan behöva stödtjänster som underlättar det dagliga livet och hemvård som skräddarsytts enligt deras behov. Vissa klienter behöver till exempel social handledning eller rehabilitering och då kan ett gemenskapsboende vara ett mellansteg på vägen mot självständigt boende.

Det sociala umgänget och gemenskapen i boendet kan bromsa minnessjukdomar, höja funktionsförmågan och upprätthålla den sociala förmågan.

Villkoren för att erbjudas gemenskapsboende motsvarar i stor utsträckning villkoren för så kallat vanligt serviceboende idag. Gemenskapsboende ska ordnas för en person som behöver boende som ordnas av välfärdsområdet på grund av att personens funktionsförmåga är nedsatt till följd av hög ålder, sjukdom eller av någon liknande orsak. Med sjukdom avses både fysiska och psykiska sjukdomar. Dessutom förutsätts det att personens behov av vård och omsorg har ökat till följd av nedsatt funktionsförmåga.

Lagförslaget ändrar inte de gällande tillstånds- eller anmälningsskyldigheterna för privata tjänsteproducenter. För att syftet med gemenskapsboende ska uppfyllas krävs det att klientens servicebehov utvärderas med hjälp av RAI-systemet, som används för att bedöma äldre personers servicebehov. Servicebehovet måste också kontrolleras regelbundet för att klienten ska få den service hen behöver. När modellen med gemenskapsboende införs är det viktigt att kommunerna har tillräcklig beredskap för att behovet av boende kan öka. Det är också viktigt att främja utvecklandet av nya lösningar.

Serviceboende med heldygnsomsorg

När det gäller serviceboende med heldygnsomsorg ska boendet och tjänsterna ordnas på samma sätt som idag. Det ska finnas personal närvarande dygnet runt, och man ska följa den lagstadgade personaldimensioneringen när det gäller tjänster för äldre.

Lägenheterna ska motsvara klienternas behov, på samma sätt som inom gemenskapsboendet. Serviceboende med heldygnsomsorg ska som idag omfatta vård och omsorg enligt behov oberoende av tid på dygnet, verksamhet som upprätthåller och främjar funktionsförmågan, måltider, klädvård, städning samt verksamhet som främjar delaktighet och socialt umgänge.

En förutsättning för att få serviceboende med heldygnsomsorg är att personen dagligen, oberoende av tid på dygnet, behöver fortlöpande vård och omsorg eller krävande yrkesinriktad vård. Det räcker att personen har behov av antingen fortlöpande vård och omsorg eller krävande yrkesinriktad vård. Förutsättningarna för att få serviceboende med heldygnsomsorg kan uppfyllas även om personen inte har regelbundet behov av hjälp nattetid, om hens dagliga behov av omsorg är stort och fortlöpande. I synnerhet om det är svårt att förutse personens servicebehov behövs det personal som är på plats hela tiden. 

En annan förutsättning för att få serviceboende med heldygnsomsorg är att vård och omsorg eller krävande yrkesinriktad vård inte kan ordnas eller att det inte ligger i personens intresse att den ordnas som hemvård, närståendevård, familjevård eller på något annat sätt. När servicebehovet bedöms bör det särskilt noga övervägas om klientens bästa tillgodoses, så att de för vilka denna service är det bästa alternativet kan få serviceboende med heldygnsomsorg.

Gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg i samma byggnadskomplex

Gemenskapsboende och serviceboende med heldygnsomsorg ska i framtiden kunna tillhandahållas i lokaler som hör till samma byggnadskomplex. Byggnadskomplexet kan också omfatta bostäder som används av andra personer än klienter inom gemenskapsboende eller serviceboendet. Om klientens behov förändras så att det är motiverat att hen flyttar från ett gemenskapsboende eller från ett så kallat vanligt serviceboende till ett serviceboende med heldygnsomsorg, ska flytten i mån av möjlighet genomföras så att hen inte behöver flytta till en annan bostad för att få de tjänster som hen behöver.

När klientens funktionsförmåga blir så nedsatt att hen behöver flytta från ett gemenskapsboende eller ett vanligt boende till ett serviceboende med heldygnsomsorg, ska det göras en bedömning av servicebehovet och utarbetas en serviceplan samt utifrån dessa fattas ett förvaltningsbeslut om beviljande av serviceboende med heldygnsomsorg.

När man bedömer den bästa boende- och servicehelheten för klienten och en eventuell flytt, ska man i första hand beakta klientens intresse enligt 30 § 2 mom. i socialvårdslagen. I bedömningen kan det komma fram något som innebär att det är i klientens intresse att flytta till en annan bostad. Det räcker inte som motivering att arrangemanget är den mest praktiska lösningen ur tjänsteproducentens synvinkel. Med tanke på det befintliga byggnadsbeståndet kan man ändå vara tvungen att beakta bostädernas placering i komplexet och avståndet mellan dem. Det är ändå viktigt att man bemödar sig om att tillgodose klientens behov av mer service i samma miljö, till exempel i samma kvarter, fastän de skulle krävas en flytt till en annan bostad. I synnerhet för personer med minnessjukdom kan ett byte av livsmiljö ha omfattande negativa effekter på funktionsförmågan. Vid bedömningen ska man också beakta bestämmelsen i 30 § 3 mom. i socialvårdslagen, enligt vilken utgångspunkten när socialvård tillhandahålls ska vara att makar och sambor samt andra familjemedlemmar har möjlighet att bo tillsammans.

På dimensioneringen av personalen tillämpas äldreomsorgslagens bestämmelser om minimidimensionering i dygnetruntvård när serviceboende med heldygnsomsorg för äldre personer ordnas vid en enhet som omfattas av bestämmelserna. När det gäller övriga klienter finns det inga bindande bestämmelser om personaldimensionering. Mängden personal vid serviceboenden med heldygnsomsorg för äldre måste motsvara lagens dimensionering. I övrigt förutsätts det inte att det vid enheten finns personal som anställts särskilt för servicen. Den ordnas separat till exempel i enlighet med bestämmelserna om hemvård och stödtjänster.

Förslaget gör ordnandet av servicen mer flexibelt, så att det blir möjligt att använda samma personal för alla klienters service. Det är ändå alltid tjänsteleverantörens skyldighet att se till att den lagstadgade dimensioneringen fullföljs. Tjänsteleverantören ska också se till att klienterna i gemenskapsboende får den service de beviljats och att det reserveras tillräckliga personalresurser för ändamålet.

Lagändringen påverkar inte de gällande tillstånds- och anmälningsförfarandena för boendeservicen.

När de nya bestämmelserna genomförs är det viktigt att samtidigt skapa gemensamma förfaranden för tillsynsmyndigheterna, välfärdsområdena och serviceproducenterna.

En grundidé i socialservicen är att klienterna inte ska bo i institutionsmiljö. Det har redan länge varit en målsättning inom socialvården att minska den långvariga institutionsvården och ersätta den med boende- och serviceformer där man bättre kan ta hänsyn till klienternas individualitet och valfrihet.

Socialvårdens långvariga institutionsvård för äldre personer ska avvecklas före utgången av 2027.

En tillräckligt lång övergångsperiod säkerställer att man kan tillhandahålla ersättande tjänster. De klienter som fortfarande är i långvarig institutionsvård i början av 2028 ska i första hand flyttas över till serviceboende med heldygnsomsorg.

Långvarig institutionsvård kan efter övergångsperioden ordnas vid enheter för hälso- och sjukvård om det finns medicinska skäl eller grunder som hänför sig till patientsäkerheten.

Idag hör boende som en del av socialservicen till kommunernas organiseringsansvar enligt bestämmelserna om boendeservice i socialvårdslagen. Detta ansvar överförs till välfärdsområdena. Bostadspolitiken, planläggningen och övriga bostadsfrågor hör fortsättningsvis till kommunernas ansvar.

Enligt 5 § i äldreomsorgslagen ska såväl kommunerna som välfärdsområdena sammanställa planer för att stödja den äldre befolkningen. Planerna ska innehålla de mål, åtgärder och samarbete som behövs för att förutse den äldre befolkningens boendebehov och utveckla boende som motsvarar behoven. Ett av målen med de nya bestämmelserna är att främja mångfalden i äldre personers boende och service.

I de nya klargörande bestämmelser som fogats till äldreomsorgslagen framhålls vikten av att förutse behovet av boende i rådgivningstjänsterna för äldre.

I 12 § i äldreomsorgslagen föreskrivs om tjänster som ska främja välbefinnandet och ordnandet av rådgivningstjänster. Tjänsterna och verksamheten kan organiseras, genomföras och benämnas på flera sätt. De kan till exempel kallas rådgivningsverksamhet eller något annat som passar de lokala förhållandena. En fungerande klienthandledning och servicehandledning spelar en central roll när det gäller att förbättra tjänsternas tillgänglighet och trygga klienternas tillgång till tjänsterna i rätt livsskede.

Social- och hälsovårdsutskottet föreslog och riksdagen godkände ett nytt moment 5 till paragrafen där möjligheten att ordna och erbjuda tjänster som främjar välbefinnandet som rådgivningsverksamhet lyfts fram. Det har varit möjligt också med stöd av nuvarande bestämmelser och verksamheten har också ordnats som rådgivningsverksamhet i flera regioner. Det är inte en ny uppgift för välfärdsområdena, utan genom rådgivningsverksamheten kan man koncentrerat sätt erbjuda de tjänster som fastställs i den gällande paragrafen.