FI SV

Klientavgiftsreform

Lagstiftningen om klientavgifter inom social- och hälsovården reformeras. Målet är en lag om klientavgifter som är tydligare och motsvarar nya former av tjänster och där man beaktar kraven i social- och hälsovårdsreformen och i de lagar som gäller sakinnehållet.

Lagutkastet var på remiss till den 14 september 2018. Målet är att en regeringsproposition överlämnas till riksdagen under höstsessionen 2018.

 

Ofta ställda frågor

Frågorna och svaren baserar sig på det utkast till lag om kundavgifter för social- och hälsotjänster som sändes på remiss den 29 juni 2018. Lagutkastet är på remiss till den 14 september 2018. Avsikten är att regeringens proposition ska överlämnas till riksdagen hösten 2018.

  • Vad är kundavgifter? Varför finns sådana?

    Kundavgifter kan tas ut för användningen av social- och hälsotjänster. Staten styr social- och hälsovårdens kundavgiftspolitik genom lagstiftning.

    Ett mål med kundavgiftspolitiken är att avgifterna ska vara skäliga och att de inte ska utgöra ett hinder för att få tjänster. Ett annat mål är att förhindra att tjänsterna används på ett sätt som inte är ändamålsenligt.

    För kunderna är social- och hälsotjänsterna antingen avgiftsfria eller så bestäms avgifterna för dem utifrån lagstiftningen om kundavgifter. Avgiften kan vara jämnstor (t.ex. social- och hälsocentralsavgiften), vilket innebär att kundens inkomster inte inverkar på avgiftens storlek, eller också kan avgiften fastställas enligt kundens betalningsförmåga (t.ex. avgiften för långvarig sluten vård).

    Med de avgifter som tas ut hos kunderna inom social- och hälsovården täcks endast en liten del av kostnaderna för tjänsterna (7,2 procent år 2016).

    Ett mål med kundavgiftspolitiken är att avgifterna ska vara skäliga och att de inte ska utgöra ett hinder för att få tjänster. Ett annat mål är att förhindra att tjänsterna används på ett sätt som inte är ändamålsenligt.

    För kunderna är social- och hälsotjänsterna antingen avgiftsfria eller så bestäms avgifterna för dem utifrån lagstiftningen om kundavgifter. Avgiften kan vara jämnstor (t.ex. social- och hälsocentralsavgiften), vilket innebär att kundens inkomster inte inverkar på avgiftens storlek, eller också kan avgiften fastställas enligt kundens betalningsförmåga (t.ex. avgiften för långvarig sluten vård).

    Med de avgifter som tas ut hos kunderna inom social- och hälsovården täcks endast en liten del av kostnaderna för tjänsterna (7,2 procent år 2016).

  • Vilken är den största förändringen i kundavgiftsreformen?

    I fortsättningen anges alla kundavgifter i lag. Det betyder att avgifter får tas ut endast för de tjänster som det i lagen om kundavgifter för social- och hälsotjänster föreskrivs att det får tas ut en avgift för.

    De avgiftsgrunder som tidigare har saknats i lagstiftningen tas nu in i lagen. Tidigare har det t.ex. inte föreskrivits något alls i lag om avgifter för serviceboende. Därför har avgifterna för serviceboende varierat mycket mellan olika orter och även på samma ort.

    Avgifterna är lika stora hos såväl offentliga som privata producenter när tjänsterna produceras med offentliga medel. Landskapet svarar för att fastställa avgifterna och ta ut dem. (Social- och hälsovårdsreformen och valfrihetslagen.) Tjänsteproducenten kan endast ta ut en avgift för oanvända tjänster som inte avbokats.

    Det tas in avgifter för nya tjänster i avgiftstaket, och skyldigheten att hålla koll på när avgiftstaket har nåtts överförs från kunden till landskapet.

  • Är kundavgifterna olika stora i olika kommuner och i fortsättningen i olika landskap?

    I lagen föreskrivs det om de högsta avgifter som får tas ut för tjänsterna. Kommunerna (i fortsättningen landskapen) kan dock besluta att de tar ut lägre avgifter för tjänsterna eller att de inte tar ut avgifter över huvud taget. Därför kan kundavgifterna vara olika stora i olika landskap. Inom samma landskap kan det dock inte tas ut olika stora kundavgifter för samma tjänst.

  • Blir kundavgifterna högre?

    Till följd av förenhetligandet av avgiftsgrunderna kan avgifterna höjas i vissa områden och sänkas i andra. I en del kommuner har det tagits ut lägre avgifter än det maximala beloppet eller ordnats avgiftsfria tjänster för kunderna. I fortsättningen tas det ut lika stora kundavgifter inom ett landskap. Landskapet beslutar om kundavgifterna inom ramen för de maximigränser som det föreskrivs om i lagen om kundavgifter för social- och hälsotjänster.

    I förslaget till lag om kundavgifter för social- och hälsotjänster föreskrivs det inte om några särskilda höjningar av avgifterna.

  • Är kundavgifterna lika stora oberoende av om man använder offentliga eller privata tjänster? Kan ett privat företag själv bestämma över de avgifter det tar ut?

    Kunden betalar alltid samma kundavgift för de tjänster som är på landskapets organiseringsansvar. Tjänsterna kan i fortsättningen produceras av landskapets affärsverk eller ett landskapsägt bolag, ett privat företag, ett andelslag eller en organisation inom tredje sektorn. Det är alltid landskapet, och inte tjänsteproducenten, som tar ut kundavgiften. Tjänsteproducenten kan endast ta ut en avgift för oanvända tjänster som inte avbokats.

    Om kunden använder sig av privata social- och hälsotjänster som inte hör till landskapets organiseringsansvar, betalar hen själv för dem direkt till det privata företaget. Då kan företaget bestämma storleken på avgifterna. Sådana avgifter hör inte till tillämpningsområdet för lagen om kundavgifter för social- och hälsotjänster.

  • För vilka tjänster får det tas ut kundavgifter?

    Kundavgifter får tas ut för de social- och hälsotjänster som det föreskrivs om avgifter för i lagen om kundavgifter för social- och hälsotjänster.

  • När avstår landskapet från att ta ut en kundavgift?

    Landskapet ska sänka eller helt låta bli att ta ut en kundavgift, ifall försörjningen för kunden eller kundens familj äventyras, om avgiften tas ut. Denna bestämmelse är förpliktande för landskapen när det är fråga om kortvarig sluten vård (t.ex. på vårdavdelning på ett sjukhus) eller avgifter för socialtjänster eller sådana avgifter för hälsotjänster som fastställs enligt kundens betalningsförmåga (t.ex. långvarig sluten vård samt fortgående och regelbunden hemsjukvård).

    Landskapet kan besluta att låta bli att ta ut avgifter även för andra tjänster för att trygga kundens försörjning.

  • Förblir somliga tjänster helt avgiftsfria?

    I lagen om kundavgifter för social- och hälsotjänster finns en förteckning över tjänster som landskapet inte får ta ut någon avgift för.

    Sådana tjänster är bland annat socialt arbete, social handledning, rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor, övervakat umgänge och stödåtgärder inom barnskyddet.

    Även träning och stöd, personlig assistans, stöd för boende, kortvarig omsorg, verksamhet under dagtid och stöd för rörligheten i enlighet med lagen om särskild service med anledning av funktionshinder är avgiftsfria tjänster.

    Avgiftsfria hälsotjänster är liksom tidigare bland annat hälsorådgivning och hälsoundersökningar, sådan screening som ingår i screeningprogrammet, rådgivningsbyråtjänster och skolhälsovård.

    I fortsättningen är också bland annat hälsotjänster för minderåriga avgiftsfria.

  • Vad betyder jämnstora avgifter? För vilka tjänster tas de ut?

    Jämnstora avgifter är sådana avgifter som är lika stora för alla kunder inom samma landskap. Sådana tas ut i synnerhet för hälso- och sjukvårdstjänster.

  • Vilka avgifter tas ut enligt kundens inkomster?

    För fortgående och regelbunden hemvård (hemservice och hemsjukvård) och långvarigt serviceboende samt för långvarig familjevård, långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig sluten vård kan landskapet ta ut en avgift som fastställs enligt kundens betalningsförmåga.

    När avgiften fastställs beaktas kundens inkomster samt andra faktorer som inverkar på betalningsförmågan.

  • Vad avses med att serviceboende med heldygnsomsorg och sluten vård jämställs med varandra?

    Det föreskrivs om avgifterna enligt så enhetliga grunder som möjligt. I fortsättningen ska det föreskrivas om avgifterna för sådant långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg som avses i socialvårdslagen i stor utsträckning enligt samma principer som det för närvarande föreskrivs om avgifterna för långvarig sluten vård.  Inom båda dessa serviceformer är kunderna i behov av intensiv vård och omsorg dygnet runt.

  • Vad avses med att tjänster som ges i hemmet och tjänster som ges i en servicebostad jämställs med varandra?

    Det föreskrivs om avgifterna enligt enhetliga grunder. I fortsättningen föreskrivs det om avgifterna för serviceboende enligt grunder som är enhetliga med grunderna för avgifterna för fortgående och regelbunden hemservice och hemsjukvård. Inom båda serviceformerna ges tjänsterna i kundens hem, och kunden har inte behov av hjälp dygnet runt.

  • Vad betyder avgiftstak? Kommer avgiftstaket att finnas kvar?

    För kundavgifterna för kommunal hälso- och sjukvård finns det i nuläget ett avgiftstak, dvs. ett maximalt belopp för kundavgifterna under ett kalenderår. I avgiftstaket räknas in vissa av de kundavgifter som kunden har betalat. När avgiftstaket har nåtts, är de tjänster som räknas in i avgiftstaket i regel avgiftsfria för kunden till utgången av kalenderåret i fråga.

    Avgiftstaket finns kvar även efter reformen. Maximibeloppet av kundavgifterna är 683 euro per kalenderår för kunden.

  • Hurdana ändringar görs i avgiftstaket?

    Antalet olika tjänster som räknas in i avgiftstaket blir fler i och med reformen. Nya avgifter som räknas in är avgifterna för besök och vårdåtgärder inom mun- och tandvården, avgifterna för tillfällig hemsjukvård och hemsjukhusvård, avgifterna för kortvarigt serviceboende med heldygnsomsorg, avgifterna för prehospital akutsjukvård samt avgifter som betalats med utkomststöd.

    Kunden behöver inte heller längre själv hålla koll på när avgiftstaket har nåtts. I fortsättningen är det landskapet som ansvarar för det.

  • Varför slås inte avgiftstaken för kundavgifter och läkemedelskostnader ihop?

    En sammanslagning av de olika avgiftstaken inom social- och hälsovården förutsätter bland annat stora ändringar i informationssystemen, och det fanns ingen möjlighet att genomföra dem inom den givna tidsramen.

  • Försämras eller förbättras kundernas ställning i och med reformen? Förblir den oför-ändrad?

    Förslaget till lag om kundavgifter för social- och hälsotjänster innehåller flera bestämmelser som förbättrar kundens ställning, och som helhet kan den anses förbättra kundens ställning. En del av de enskilda förslagen kan emellertid också försämra en del kunders ställning, om avgifterna till följd av förslagen höjs i någon kommun. Förenhetligandet av avgifterna leder oundvikligen till regionala förändringar i avgifterna, vilket betyder att avgifterna kan sjunka i vissa områden och stiga i andra.

Mer information