Frågor och svar om stärkande av självbestämmanderätten

Dessa frågor och svar baserar sig på ett utkast till regeringens proposition med förslag till klient- och patientlag. Utkastet sändes på remiss den 6 juli 2018.

Innehållspresentatör

  • Varför slås lagen om patientens ställning och rättigheter och lagen om klientens ställ-ning och rättigheter inom socialvården samman till en klient- och patientlag? Vad innehåller den nya lagen?

    Sammanslagningen av patientlagen och klientlagen samt fogandet av nya bestämmelser som stöder självbestämmanderätten till den nya lagen stöder integrationen inom social- och hälsovården. Bemötandet av patienter och klienter inom social- och hälsovården blir enhetligare.

    Lagen föreslås innehålla de viktigaste rättsliga principerna för deltagande, bemötande, självbestämmanderätt och rättssäkerhet för klienter och patienter inom social- och hälsovården.

    I den gemensamma lagen har olika klient- och patientgruppers särskilda behov beaktats. I lagen har de bestämmelser som hänför sig till att stärka självbestämmanderätten och begränsningsåtgärder skräddarsytts separat för olika funktioner så att de motsvarar klienternas och patienternas särskilda behov.

  • Har det föreskrivits om självbestämmanderätt och begränsningsåtgärder tidigare?

    Bestämmelser som stöder självbestämmanderätten och användningen av begränsningsåtgärder finns i dag i lagen om smittsamma sjukdomar, specialomsorgslagen, mentalvårdslagen, lagen om missbrukarvård och barnskyddslagen. Bestämmelser om användningen av begränsningsåtgärder saknas helt inom äldreomsorgen och den somatiska hälso- och sjukvården med undantag för behandlingen av smittsamma sjukdomar.

    I den nya klient- och patientlagen föreskrivs allmänt om klienternas och patienternas självbestämmanderätt och användningen av begränsningsåtgärder. I lagen tas, med små ändringar, in bestämmelser om självbestämmanderätt som avser omsorgen om personer med utvecklingsstörning samt mentalvårds- och missbrukartjänsterna. Bestämmelserna om begränsningar i barnskyddslagen ses över

  • Hur stärks klienternas självbestämmanderätt i denna reform?

    Avsikten är att i samband med den säkerställa gott bemötande av de allra mest utsatta. De har rätt till särskilt skydd genom bedömning av servicebehovet, beslutsfattande och en individuell plan som ska trygga självbestämmanderätten.

    Om en person har svårt att utöva sin självbestämmanderätt ska hans eller hennes självbestämmanderätt i första hand stödjas genom stöd för beslutsfattande.

    Om stödet för beslutsfattande inte lyckas kan man som informationskälla använda ett på förhand uppgjort vårddirektiv och de bindande viljeyttringar som framförs där samt önskemål som gäller framtiden.

    Människor vägleds att upprätta ett vårddirektiv och en intressebevakningsfullmakt innan förmågan till självbestämmande blir nedsatt. Förordnande av intressebevakare är ett sistahandsalternativ.

  • Varför räknas åtgärder som begränsar självbestämmanderätten upp i lagen?

    I lagen anges olika åtgärder som begränsar självbestämmanderätten eftersom åtgärder som är nödvändiga för en person inte lämpar sig för en annan. Uppräkning av åtgärder innebär inte att dessa åtgärder inte skulle få eller bör användas. Det grundläggande målet är att begränsande åtgärder ska användas i så liten utsträckning som möjligt och endast när ingen annan metod är tillräcklig.

    Andra begränsande åtgärder än de som anges särskilt i lagen får inte användas.

    Begränsande åtgärder är alltid ett sista alternativ. De får endast tillgripas om klientens, patientens eller någon annans hälsa eller säkerhet är hotad, och andra metoder är otillräckliga.

  • Hur kan man förebygga situationer där man tvingas använda begränsningar?

    Det viktigaste är att förtydliga verksamhetssätten samt med framförhållning planera klienternas tjänster och bemötande.

    Föregripande åtgärder, såsom planlösningar, introduktion och kompletterande utbildning för personalen, och arbetsmetoder som främjar självbestämmanderätten är alltid primära i förhållande till begränsningsåtgärder.

    Före användning av begränsningsåtgärder ska i regel en plan som tryggar självbestämmanderätten alltid utarbetas, en bedömning av servicebehovet göras och lämplig service ordnas.

    Det föreskrivs noggrannare än tidigare om anteckningar om begränsande åtgärder i handlingar, om rättsmedel, om tillsyn och om krav på förfarandet.

  • När kan begränsningar användas??

    Begränsande åtgärder är alltid ett sista alternativ. De får endast tillgripas om klientens, patientens eller någon annans hälsa eller säkerhet är hotad, och andra metoder inte räcker till.

  • Vad avses med stöd för beslutsfattande?

    Syftet med stödet för beslutsfattande är att garantera ett tillräckligt stöd som grund för att den som kontaktar social- och hälsovården ska kunna fatta egna beslut.

    En stödjande person kan hjälpa till med att söka information och alternativ samt med att väga för- och nackdelarna med avgörandet. Han eller hon kan också förklara svåra frågor i klartext. Vid behov kan stöd ordnas även i det skede när beslut ska verkställas.

    Stödjande personer kan utgöras av till exempel personer i den berörda personens närmaste krets eller av frivilliga arbetstagare.

  • Måste alla upprätta ett vårddirektiv? Hur upprättar man det?

    Alla kan formulera ett vårddirektiv för framtiden för den händelse att man, trots att man får stöd, inte kan fatta beslut om sin egen hälso- och sjukvård eller omsorg.

    Vårddirektivet kan innehålla både viljeyttringar som är absolut bindande för personalen och viljeyttringar som innehåller önskemål i fråga om vården eller omsorgen.

    Bindande viljeyttringar gäller till exempel information om när en person önskar att man ska avstå från livsuppehållande behandling som på konstgjord väg förlänger hans eller hennes liv och vem som kan fatta beslut för hans eller hennes del.

    I vårdönskemålen kan man berätta om till exempel sina egna livsvärden och saker som är angenäma för en själv samt om vilken miljö eller livsstil som skulle vara lämplig och trygg för en själv.

    De viljeyttringar och de vårdönskemål som ingår i vårddirektivet anses giltiga, om personen tillräckligt väl förstår viljeyttringarnas betydelse och innehåll när han eller hon framför dem.

    Vårddirektivet kan upprättas när som helst muntligen eller skriftligen och det kan kompletteras. Det är bra att diskutera vårddirektivet med en anställd inom social- och hälsovården.

  • Hur är en plan som tryggar självbestämmanderätten? Vem upprättar den och för vem upprättas den?

    En plan som tryggar självbestämmanderätten ska upprättas för alla vars självbestämmanderätt är långvarigt nedsatt. Planen upprättas av personer som deltar i socialvården för en klient eller vården av en patient. Planen ingår i klientplanen inom socialvården och vårdplanen inom hälso- och sjukvården.

    Planen innehåller uppgifter om bland annat

    • metoder för hur klientens självbestämmanderätt kan stödjas,
    • vad klienten, trots att förmågan till självbestämmande är nedsatt, huvudsakligen självständigt kan fatta beslut om,
    • klientens värderingar och saker som han eller hon tycker särskilt mycket om och för hur dessa kan förverkligas på ett sätt som motsvarar hans eller hennes behov,
    • vilka kommunikationsmedel och kommunikationsmetoder klienten använder och hur man bäst kan få klienten att uttrycka sin egen vilja,
    • avlägsnande av hinder som vållar olägenheter för klienten och om tryggande av en för klienten lämplig miljö,
    • specificerade metoder för att undvika situationer där begränsningar behöver vidtas,
    • de begränsningar som särskilt bör undvikas och specificerade grunder till varför de bör undvikas.
  • Vem omfattas av reformen?

    Reformen omfattar alla vars förmåga till beslutsfattande är avsevärt nedsatt antingen långvarigt eller tillfälligt. Personer med demenssjukdomar är den största enskilda grupp som påverkas av reformen, eftersom bestämmelser om somatisk hälso- och sjukvård och äldreomsorg tills vidare saknats i lagstiftningen.

  • Kan begränsande åtgärder användas utan en plan?

    Huvudprincipen är att en plan som stöder självbestämmanderätten upprättas för de personer vars förmåga till självbestämmande är långvarigt nedsatt.

    I akuta situationer kan begränsande åtgärder användas utan en plan. Sådana situationer kan till exempel förekomma inom jouren.

  • Vad ska man göra om patienten eller klienten inte förmår själv att delta i sin vård eller planeringen av tjänster?

    Om en person har svårt att utöva sin självbestämmanderätt ska hans eller hennes självbestämmanderätt i första hand stödjas genom stöd för beslutsfattande.

    Om stödet för beslutsfattande inte lyckas kan man som informationskälla använda en på förhand uppgjord viljeyttring och de bindande viljeyttringar som framförs där samt önskemål som gäller framtiden.

    Människor vägleds att upprätta ett vårddirektiv och en intressebevakningsfullmakt innan förmågan till självbestämmande blir nedsatt. Förordnande av en intressebevakare är ett sistahandsalternativ.

    Självbestämmanderätten stöds genom en individuell plan som ska trygga självbestämmanderätten.

  • Miten uusi asiakas- ja potilaslaki käännetään käytännön toimenpiteiksi?

    Asiakas- ja potilaslain yhteydessä on varauduttu siihen, että alkuvaiheessa tarvitaan laajaa henkilöstön koulutusta uuteen lainsäädäntöön ja sen edellyttämiin ennakoiviin ja turvallisiin työtapoihin.

Mer information