Klientavgifterna för långvård ändras 1.4.2003

Social- och hälsovårdsministeriet 13.3.2003 6.40
Pressmeddelande 85/2003

Lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården ändras så att båda makarnas inkomster, såväl inkomsterna hos den som får långvård och hos den som bor hemma beaktas då man bestämmer avgifterna för långvarig anstaltsvård. Så är fallet om den av makarna som får långvård har högre inkomster än den som bor hemma. Syftet är att trygga utkomsten för den av makarna som bor hemma och för minderåriga barn under den tid en familjemedlem är i långvård. Lagen stadfästes den 13. mars och träder i kraft den 1 april 2003. Kommunerna är skyldiga att ändra avgifterna så att de i juli månad motsvarar den nya lagen.

Makarnas sammanlagda inkomster beaktas då klientavgiften för långvård fastställs om klienten har levt i gemensamt hushåll, i äktenskap eller varit sambo. Klientavgiften sänks inte längre på grund av underhållsbidrag mellan makarna. Men om patienten har minderåriga barn beaktas detta då avgiften fastställs. Kommunen kan dessutom helt låta bli att debitera avgiften om personens eller familjens utkomst annars skulle äventyras.

Vem anses vara i långvarig anstaltsvård?

En person är i långvarig vård:

- Om anstaltsvården dygnet runt enligt uppskattning kommer att vara i över tre månader

- Om anstaltsvården dygnet runt varat i över tre månader och patientens funktionsförmåga har avtagit så mycket att han eller hon fortsättningsvis kommer att behöva anstaltsvård

Barn eller unga som placerats i långvarig anstaltsvård enligt lagen om barnskydd anses inte vara långvårdsklienter. Personer som får medicinsk rehabilitering eller allmän rehabilitering enligt lagen om utvecklingsstörda anses inte heller vara långvårdsklienter.

Grunderna för avgiften

Klientavgiften bestäms enligt personens betalningsförmåga. Avgiften är vanligen högst 80 procent av månadsinkomsterna. Till sitt personliga behov skall patienten få minst 80 euro i månaden. Om patienten före anstaltsvården började levde i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande och om hans eller hennes månadsinkomster är högre än makens, bestäms avgiften enligt makarnas sammanlagda månadsinkomster. Klientavgiften för en person i långvård kan uppgå till högst 40 procent av makarnas sammanlagda månadsinkomster.

Fastställande av avgiften

Kommunen kan då klientavgiften bestäms beakta, att patienten levt i gemensamt hushåll och att det finns barn i samma hushåll. Dessutom kan de faktiska familjeförhållandena så som underhållsplikt beaktas.

Inkomster som är grund för avgiften

Utöver löneinkomster beaktas pensioner och liknande regelbundna förmåner, livräntor och andra personliga inkomster.

Underhållsbidrag eller underhållsstöd som betalas åt klientens eller makans minderåriga barn beaktas inte såsom inkomst.

Kommunen skall helt låta bli att debitera avgiften eller sänka den annars skulle äventyra personens eller familjens utkomst.