Personaldimensionering i långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig institutionsvård för äldre

Man vill lagstifta om personaldimensioneringen i långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg för äldre och långvarig institutionsvård av äldre.

Syftet är att säkerställa att klienterna inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig institutionsvård får högklassiga tjänster som möjliggör ett värdigt och meningsfullt liv. Syftet är också att förbättra klient- och patientsäkerheten genom att säkerställa att verksamhetsenheterna har tillräckligt med personal som ansvarar för vården och omsorgen för att uppgifterna ska kunna skötas omsorgsfullt.

Likabehandlingen av klienterna inom äldreomsorgen stärks, när ett gemensamt bedömnings- och planeringsverktyg tas i bruk i hela landet. Enhetliga verktyg och jämförbar information gör också att tillsynen effektiviseras.

För äldreomsorgen finns det i nuläget en kvalitetsrekommendation enligt vilken personaldimensioneringen inom långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och långvarig institutionsvård ska vara minst 0,5 yrkesutbildade personer per klient. Denna dimensionering följs i praktiken vid de flesta enheter, men inte vid alla.

Missförhållanden och brister i äldreomsorgen, bland annat i fråga om personalstyrkans storlek, har diskuterats mycket i offentligheten. Under de senaste åren har antalet anmälningar om missförhållanden och problem samt tillsynsmyndigheternas observationer i samband med inspektioner ökat. De visar att styrning genom en kvalitetsrekommendation inte längre är tillräcklig i den förändrade verksamhetsmiljön.

Därför har regeringen beslutat att föreslå bestämmelser på lagnivå om personaldimensioneringen inom heldygnsvården och heldygnsomsorgen för äldre.

Personaldimensionering är en etablerad term i lagstiftningen. Därför används termen personaldimensionering i stället för vårdardimensionering i lagförslaget.

För yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården har det varit viktigt att tala om vårdardimensionering, eftersom de länge har krävt att endast det arbete som utförs av yrkesutbildade personer och som kan betraktas som vård, omsorg eller annat direkt klientarbete ska räknas in i dimensioneringen. Så är det också meningen att det ska bli.

Största delen av dem som arbetar vid enheter för äldreomsorg är vårdpersonal, och den föreslagna personaldimensioneringen gäller särskilt dem. I dimensioneringen kan dock förutom vårdpersonal även räknas in andra yrkesutbildade personer inom det sociala området, såsom socionomer och geronomer, när dessa utför direkt klientarbete.

Det är fråga om en minimidimensionering. Dimensioneringen ska vara högre än 0,7, om klienterna är mer vårdberoende. 

I utkastet till regeringens proposition föreslås att det i Finland tas i bruk ett nationellt mätsystem för bedömning och uppföljning av servicebehov, funktionsförmåga och vårdberoende. Med hjälp av det bedöms också behovet av personal. Om kundernas behov vid verksamhetsenheten överstiger 0,7, ska personaldimensioneringen stärkas.

I utkastet föreslås att omsorgsassistenter ska beaktas i dimensioneringen när de utför direkt klientarbete. De får inte vara ensamma på ett arbetsskift eller delta i läkemedelsbehandling utan adekvat utbildning i läkemedelsbehandling. Deras uppgifter är biträdande uppgifter, så de kan inte ersätta närvårdare i deras uppgifter.

Omsorgsassistenter arbetare i regel med biträdande uppgifter i anslutning till att tillgodose de äldres grundläggande behov, t.ex. att hjälpa till vid skötsel av hygien och vid måltider, att städa och att uträtta ärenden.

Omsorgsassistenternas utbildning består av delar av examen för närvårdare, och utifrån denna utbildning kan man fortsätta med studier för närvårdarexamen.

Den väsentligaste kvalitativa skärpningen är att indirekt stödtjänstarbete inte längre beaktas i dimensioneringen. Efter denna ändring lönar det sig inte längre att låta yrkesutbildade personer inom social- och hälsovården sköta städning, klädvård eller matlagning. Dessutom räknas anstaltsbiträden inte längre med i dimensioneringen över huvud taget.

Detta är en betydande förändring jämfört med tidigare både med tanke på kvaliteten och klientsäkerheten inom äldreomsorgen och med tanke på trivseln i arbetet, i och med att personalen får koncentrera sig mer på det arbete som motsvarar deras utbildning.

Antalet klienter inom hemvården har ökat med 4 000 klienter under de senaste två åren, och antalet väntas öka ännu snabbare under de kommande åren. Ökningen av antalet anställda inom de tjänster som tillhandahålls i hemmet bör följas upp regelbundet för att den ska motsvara ökningen av antalet klienter.

Situationen inom hemvården ska förbättras i den andra delen av revideringen av äldreomsorgslagen.

Regeringen har förbundit sig att genomföra skrivningen i regeringsprogrammet om en bindande personaldimensionering (0,7) inom serviceboende med heldygnsomsorg för äldre och reserverar ekonomiska resurser för detta i planen för de offentliga finanserna och i budgeten.

Kommunerna kompenseras till fullt belopp för de ökade kostnaderna.

Beräknade kostnader för reformen:

• Höjandet av dimensioneringen till 0,7 medför kostnader på cirka 233 miljoner euro/år i utgångsläget (ett ökat antal äldre och därmed ökat servicebehov gör att kostnaderna ökar i framtiden).
• Uteslutningen av det indirekta arbetet från dimensioneringen medför kostnader på cirka 23 miljoner euro/år.
• Ibruktagandet av RAI-systemet medför bestående ökningar av kostnaderna på cirka 4,5 miljoner euro/år och temporära kostnader på cirka 4,3 miljoner euro 2020–2023.

Det föreslås att personaldimensioneringen ska vara minst 0,7 anställda per klient vid verksamhetsenheter för långvarigt serviceboende med heldygnsomsorg och verksamhetsenheter för långvarig institutionsvård av äldre.  

Med faktisk personaldimensionering avses den verkliga arbetsinsatsen av de närvarande anställda vid verksamhetsenheten som utför direkt klientarbete i förhållande till antalet klienter vid verksamhetsenheten vid tidpunkten i fråga.   

I personaldimensioneringen räknar man med den personal som deltar i det direkta klientarbetet: sjukskötare och hälsovårdare, geronomer, fysio- och ergoterapeuter, rehabiliteringsledare, närvårdare och primärskötare, socialsektorns handledare och pedagoger, socionomer (YH), hemhjälpare och hemvårdare, omsorgsassistenter, handledare för stimulerande verksamhet och motsvarande personal som deltar i upprätthållandet av klientens sociala funktionsförmåga samt verksamhetsenheternas ansvariga, såsom avdelningsskötare och enhetschefer.

Indirekt stödtjänstarbete ska inte räknas med i dimensioneringen.

När dimensioneringen beräknas består det direkta klientarbetet och den direkta omsorgen av sådant stöd för det dagliga livet som motsvarar klientens grundläggande behov. I det ingår att hjälpa klienten med aktiviteter i det dagliga livet, såsom att hjälpa klienten att äta, tvätta sig, klä på sig, röra sig och besöka toaletten.

Direkt arbete är uppgifter som ingår i vård, omsorg och rehabilitering, uppgifter som direkt möjliggör dessa samt uppgifter som främjar och upprätthåller funktionsförmåga och rehabilitering. Även daglig dokumentation, bedömning av servicebehovet samt uppdateringar av vård- och serviceplanen hör till det direkta klientarbetet.

Indirekt arbete är daglig, veckovis och månadsvis städning av klienternas rum och de gemensamma utrymmena vid enheten, matlagning och uppvärmning av större mängder mat, tvätt av textilier och fastighetsskötsel. Även det ledningsarbete och administrativa arbete som utförs av den ansvariga personen vid enheten hör till det indirekta arbetet precis som för närvarande. Enligt förslaget ska det indirekta arbetet inte längre ingå i beräkningen av personaldimensioneringen, vilket är en förändring jämfört med den nuvarande beräkningsmodellen.

Stödtjänsterna kan genomföras på olika sätt, antingen med egen personal eller genom köpta tjänster och även genom utnyttjande av olika tekniska lösningar.

Minimidimensioneringen 0,7 anställda per klient avses träda i kraft den 1 augusti 2020. Personaldimensioneringen om 0,7 anställda per klient ska iakttas genast när lagen träder i kraft. Under en övergångsperiod får dimensioneringen dock underskridas, förutsatt att verksamhetsenheten kan sörja för att vården och omsorgen är tillräcklig.

Ingen verksamhetsenhet för långvarigt serviceboende eller långvarig institutionsvård får dock underskrida den nuvarande rekommendationen om 0,5 anställda per klient under övergångsperioden.

Den minimidimensionering om 0,7 anställda per klient som anges i lagen får inte längre underskridas efter den 1 april 2023, då övergångsperioden löper ut.

 

I lagen ska det föreskrivas om en övergångsperiod, för att kommunerna och samkommunerna samt alla tjänsteproducenter ska ha möjlighet att förbereda sig för en betydande ökning av personalbehovet och kostnaderna.

Vårdberoendet bedöms enligt hurdan vård enhetens klienter behöver. Klientstrukturen vid verksamhetsenheten avgör när en större personaldimensionering än 0,7 tillämpas vid enheten.

Klientstrukturen bedöms som en helhet, där klienterna delas in i tre grupper: klienter med litet vårdbehov, klienter med normalt vårdbehov och klienter med stort vårdbehov.

Om andelen klienter med stort vårdbehov vid enheten är över 10 procentenheter större än andelen klienter med litet vårdbehov, behövs en större personaldimensionering än 0,7 anställda per klient. Hur mycket större personaldimensionering som behövs bedöms utifrån klientstrukturen på det sätt som anges i kvalitetsrekommendationen för äldreomsorgen.

År 2018 utgjorde klienterna med stort vårdbehov 10 procent av alla klienter. Dimensioneringsbehovet bedöms med hjälp av RAI-systemets RUG-mätare.

• Bedömning av servicebehovet med hjälp av RAI-systemet (Institutet för hälsa och välfärd) (på finska)

 

I Finland används olika metoder och mätare för bedömning av servicebehov och vårdberoende.

I lagutkastet föreslås att det för utredning och bedömning av servicebehovet ska tas i bruk en nationellt enhetlig bedömnings- och uppföljningsmätare. RAI-systemet (Resident Assessment Instrument) bedöms vara det bedömningsverktyg som bäst stöder en enhetlig bedömning av servicebehovet.

RAI är en metod för bedömning av klienternas funktionsförmåga och servicebehov som baserar sig på internationellt forsknings- och utvecklingsarbete. Den är avsedd för bedömning av klienternas servicebehov samt för utarbetande av vård-, rehabiliterings- och serviceplaner.

• Bedömning av servicebehovet med hjälp av RAI-systemet (Institutet för hälsa och välfärd) (på finska)

 

Personaldimensioneringen 0,5 anställda per klient genomförs i praktiken i största delen av enheterna för äldreomsorg.

Enligt Institutet för hälsa och välfärds undersökning om situationen inom äldreomsorgen (Vanhuspalvelujen tila) underskreds dimensioneringen 0,5 vid 5 procent av alla enheter 2018. Sammanlagt 92 enheter (innefattar serviceboenden med heldygnsomsorg, äldreboenden och långtidsvård vid hälsovårdscentraler) underskred dimensioneringen 0,5 anställda per klient. Största delen av dessa var enheter för serviceboende med heldygnsomsorg.

Vid över 22 procent av enheterna var personaldimensioneringen över 0,7 anställda per klient.

Den faktiska personaldimensioneringen beräknas enligt en enhetlig beräkningsformel som utarbetats av Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd följer upp genomförandet av personaldimensioneringen genom sin undersökning om situationen inom äldreomsorgen (Vanhuspalvelujen tila).

Enkätundersökningen genomförs i samarbete med tillsynsmyndigheterna, och uppföljningsinformationen kan användas som stöd för tillsynen.

Regionförvaltningsverken och Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira) utövar förhandstillsyn av enheternas verksamhet genom anmälnings- och tillståndsförfaranden och efterhandstillsyn till exempel utifrån anmälningar eller klagomål. Det utövas också planenlig tillsyn.

Alla enheter som tillhandahåller äldreomsorg ska ordna egenkontroll baserad på en plan.

 

För att säkerställa tillgången på personal behövs många olika åtgärder. Man kan till exempel

• förutse utbildningsbehov och utnyttja olika utbildningsvägar
• uppdatera yrkeskompetensen hos sådana som varit arbetslösa eller av andra orsaker borta från arbetet/branschen en tid samt skapa olika vägar till jobb
• utreda möjligheterna att utnyttja arbetskraftsinvandring
• göra branschen mer attraktiv till exempel genom att förbättra möjligheterna till utveckling och avancemang i arbetet
• ta i bruk regionala personalpooler som både privata och offentliga serviceproducenter kan utnyttja för flexibel användning av arbetskraften
• ta i bruk ny teknik som minskar mängden rutinarbete och därmed gör arbetet mer givande
• öka möjligheterna att påverka det egna arbetet till exempel genom självstyrande arbetsteam.

 

Personalstruktur 2018, andel av alla platser (Institutet för hälsa och välfärd)

• närvårdare och primärskötare     74 %
• sjukskötare och hälsovårdare   8,4 %
• chefer och teamansvariga    4,7 %
• vård- och anstaltsbiträden    3,7 %
• omsorgsassistenter   2,6 %
• handledare för stimulerande aktiviteter/sysselsättningshandledare e.d.   0,3 %

 

Avsikten är att skyldigheterna i anslutning till personaldimensioneringen samt de övriga krav som ställs på tjänsteproduktionen, inklusive förutsättningarna för inledande av tjänsteproduktionen, i fortsättningen ska bestämmas enhetligt för båda sektorerna.