Social- och hälsovård för papperslösa
I Finland vistas personer vars rätt till offentliga social- och hälsovårdstjänster är begränsad. När det gäller ordnandet av social- och hälsovård används den allmänna benämningen papperslösa om dem.
Med papperslösa personer avses flera olika persongrupper som har olika behov av tjänster. En del av dem vistas i Finland lagligt, och en del olagligt enligt migrationslagstiftningen.
Vem är papperslös?
Med en papperslös person avses i detta sammanhang
- en person som vistas i landet utan uppehållstillstånd och som inte kommit från en EU- eller EES-stat eller Schweiz. Personens uppehållstillstånd har gått ut eller personens ankomst till/vistelse i landet är inte förenlig med utlänningslagstiftningen eller personen väntar i Finland på att uppehållstillståndet ska behandlas
- en person som vistas i landet med tillfälligt uppehållstillstånd och som kommit från ett annat land än en EU- eller EES-stat eller Schweiz och inte har hemkommun i Finland eller rätt till hälso- och sjukvårdstjänster med stöd av EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse
- en person som kommit till Finland från ett annat land än en EU- eller EES-stat eller Schweiz och vars behandling av hemortsrätten pågår eller är oklar
- en EU-medborgare som vistas i landet lagligt men som inte har försäkringsskydd för eventuell sjukdom eller sjukvård.
En person är inte automatiskt papperslös om personen inte har en hemkommun eller en sjukförsäkring i Finland. Med papperslösa avses inte i det här sammanhanget personer som vistas i Finland på kortvariga turist- eller affärsresor (3 mån).
Hälso- och sjukvårdstjänster för papperslösa personer
I Finland avgör lagen om hemkommun om offentliga hälso- och sjukvårdstjänster ska ordnas för en person. Sjukförsäkringsärenden avgörs med stöd av sjukförsäkringslagen.
En person kan emellertid ha rätt till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster och/eller sjukvårdsersättningar från sjukförsäkringen om EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse om social trygghet kräver det. I sådana fall krävs det ingen hemkommun eller sjukförsäkring.
Brådskande vård för papperslösa
Enligt hälso- och sjukvårdslagen ska den offentliga hälso- och sjukvården alltid ge brådskande vård till alla som behöver det.
Med brådskande vård avses
- omedelbar bedömning och behandling som behövs på grund av en akut sjukdom, kroppsskada eller långvarig sjukdom eller försämring av funktionsförmågan. I dessa fall kan inledandet av behandlingen inte skjutas upp utan att sjukdomen förvärras eller kroppsskadan försvåras
- brådskande mun- och tandvård, mentalvård, missbrukarvård och psykosocialt stöd.
Personer som har en hemkommun i Finland eller inte rätt att använda offentliga hälso- och sjukvårdstjänster med stöd av EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse om social trygghet ska betala kostnaderna för vården själv.
Betalningen sköts efter att personen fått brådskande vård.
Icke-brådskande vård för papperslösa personer
En del papperslösa personer behöver också icke-brådskande vård.
Vuxna papperslösa personer ska utöver brådskande vård också få sådana icke-brådskande tjänster som en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården anser är nödvändiga med tanke på personens hälsotillstånd och den tid personen vistas i landet.
Till dessa hör åtminstone
- tjänster i samband med graviditet och förlossning
- tjänster för nödvändig behandling av långtidssjukdomar och andra sjukdomar
- de hälsoundersökningar och vaccinationer enligt lagen om smittsamma sjukdomar som behövs för att skydda samhället.
Papperslösa barn har rätt till hälso- och sjukvårdstjänster på samma grunder som de minderåriga som har hemkommun i Finland.
Personer som har för avsikt att komma till Finland uttryckligen för att få vård har inte rätt att få nödvändig icke-brådskande vård.
Patienterna ansvarar själva för vårdkostnaderna
Om en papperslös person får vård inom den offentliga hälso- och sjukvården ska personen själv betala alla vårdkostnaderna.
Alla vårdavgifter ska betalas till välfärdsområdet av personen själv. Om personen har en försäkring, kan avgifterna tas ut hos försäkringsbolaget enligt försäkringsvillkoren.
Välfärdsområdet kan söka ersättning av staten för den del som överstiger kundavgiften i de situationer där avgifterna inte kan tas ut hos personen själv. Om välfärdsområdet bedömer att personen är uppenbart medellös, kan välfärdsområdet ansöka om statlig ersättning direkt utan att försöka ta ut kostnaderna. Personen är alltid själv skyldig att betala kundavgiften.
Socialservice för papperslösa personer
Papperslösa personer har inte rätt till bosättningsbaserad social trygghet, eftersom de inte har en hemkommun i Finland.
Enligt socialvårdslagen har dock alla rätt att i brådskande fall få socialservice enligt sina individuella behov, så att rätten till oundgänglig omsorg och försörjning inte äventyras. Tjänsterna ska alltid basera sig på en bedömning av det individuella servicebehovet som en yrkesutbildad person inom socialvården gör.
Innan servicebehovet bedöms och servicen ges ska välfärdsområdet utreda om någon annan myndighet (migrationsmyndighet) ansvarar för att ordna social- och hälsovård för den papperslösa personen. Uppgifterna om uppehållstillstånd och rätten till mottagningstjänsterna kontrolleras till exempel i Migrationsverkets UMA-system, för vilket välfärdsområdet kan ansöka om användarrättigheter åt sina anställda. Om klienten omfattas av mottagningstjänsterna ska klienten i första hand hänvisas till flyktingförläggningen för bedömning av stödbehovet.
Om klienten omfattas av Migrationsverkets hjälpsystem för offer för människohandel är det hjälpsystemet som ansvarar för att ordna social- och hälsovårdstjänsterna.
Ordnande av tillfälligt boende och övrig brådskande socialservice
Tillfälligt boende ordnas för personer som behöver kortvarig, brådskande hjälp. Ordnandet av tillfälligt boende är ofta kopplat till olika krissituationer, och målet är att hitta en lösning som är ändamålsenlig med hänsyn till personens situation.
I sådana situationer måste man också bedöma andra behov av brådskande hjälp inom socialvården. Bedömningen av de brådskande tjänster som personen behöver ska alltid göras av en yrkesutbildad person inom socialvården.
Även inom brådskande socialservice ska klienten få ett överklagbart beslut med besvärsanvisningar.
Barn som är papperslösa har rätt att få tjänster enligt barnskyddslagen vid behov.
Statlig ersättning för kostnader för brådskande socialservice
Välfärdsområdet kan få ersättning av staten för kostnaderna för brådskande socialservice. En förutsättning är att den brådskande socialservicen har getts till personer som fått negativt beslut om ansökan om asyl och inte längre omfattas av mottagningstjänsterna. Ersättningen betalas för kostnader för mat, mediciner eller tillfällig boendeservice som getts som nödvändig omsorg.
Uppföljningen av tjänster och kostnader
Välfärdsområdena ska utveckla statistikföringen, uppföljningen och bedömningen av kostnadseffekterna när det gäller papperslösa personers användning av social- och hälsovårdstjänster.
Vanliga frågor och svar om social- och hälsovård för papperslösa
Ändringarna i lagen om ordnande av social- och hälsovård trädde i kraft den 1 januari 2023. De papperslösa personer som vistas en längre tid i Finland har nu också rätt till nödvändiga icke-brådskande hälso- och sjukvårdstjänster utöver brådskande tjänster. Lagändringen uppmärksammar vikten av enhetlig tillämpning av socialvårdslagen och av regional jämlikhet. För att bedöma nödvändigheten krävs det prövning från fall till fall av personens situation som helhet, som ska göras av en yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården.
Nedan ges svar på vanliga frågor som stöd för aktörerna inom förvaltningsområdet vid ordnandet av tjänsterna.
-
Vuoden 2023 alusta alkaen pidempään Suomessa oleskelevilla aikuisilla paperittomilla on oikeus kiireellisten palveluiden lisäksi välttämättömiin kiireettömiin terveydenhuollon palveluihin. Paperittomilla lapsilla on oikeus terveydenhuollon palveluihin samoin perustein kuin niillä alaikäisillä, joilla on kotikunta Suomessa.
-
Välttämättömyyden arviointi edellyttää terveydenhuollon ammattihenkilöltä tapauskohtaista ja kokonaisvaltaista harkintaa henkilön tilanteesta. Hoidon tarpeen arviointia varten on tarvittaessa varattava vastaanottoaika. Välttämättömyyden arviointi on aina tapauskohtaista ja edellyttää terveydenhuollon ammattihenkilön kokonaisharkintaa henkilön tilanteesta ottaen huomioon hänen senhetkinen terveydentilansa kokonaisuudessaan sekä sairauden luonne ja mahdollinen kulku sekä Suomessa oleskelun arvioitu kesto. Kun hoitoa tarvitseva henkilö pääasiallisesti vastaa lapsen hoidosta, huolenpidosta ja kasvatuksesta, tulee hoidon välttämättömyyttä arvioida myös lapsen edun toteutumisen kannalta.
Oikeus voi kattaa henkilön lääketieteellisisistä syistä tarvitsemaa somaattista sairaanhoitoa, suun terveydenhuolto mukaan lukien, mielenterveyden hoitoa sekä päihde- ja riippuvuushoitoa. Välttämättömyyttä arvioitaessa välttämättömällä arviolla ja hoidolla tarkoitetaan sellaisen sairastumisen, vamman, pitkäaikaissairauden vaikeutumisen tai toimintakyvyn alenemisen edellyttämää arviota ja hoitoa, jossa hoidon aloittamista ei voida pitkittää ilman, että sairaus todennäköisesti pahenee tai vamma vaikeutuu merkittävästi lyhyellä tai keskipitkällä aikavälillä
Välttämättöminä olisi kuitenkin aina katsottava olevan henkilön tarvitsemat:
- raskauteen ja synnytykseen liittyvät palvelut mukaan lukien neuvolapalvelut raskauden seuraamiseksi, ehkäisyyn liittyvät palvelut ja raskauden keskeytys,
- pitkäaikaissairauksien ja muiden sairauksien välttämätön hoito ja lääketieteellisesti välttämättömät apuvälineet, sekä
- kansanterveyden suojelemisen kannalta tarpeelliset tarttuvien tautien tai niiden epäilyjen takia tarvittavat tartuntatautilain mukaiset terveystarkastukset ja rokotukset sekä kyseiseen tartuntatautiin sairastuneen henkilön hoito.
-
Paperiton henkilö on lähtökohtaisesti itse vastuussa saamastaan terveydenhuollon palvelusta aiheutuvista kustannuksista ja sosiaalihuollon mahdollisista asiakasmaksuista.
-
Hyvinvointialue voi hakea hoidosta aiheutuneista kustannuksista valtion korvausta Kansaneläkelaitokselta (Kela), jollei kustannuksia saada perittyä henkilöltä itseltään.
Kustannusten perintäyrityksestä henkilöltä itseltään voidaan luopua ennen korvaushakemuksen lähettämistä, jos perintäyritys arvioidaan olevan tulokseton henkilön maksukyvyttömyyden johdosta. -
Varattomuuden tai maksukyvyttömyyden todentaminen voi käytännön työssä olla vaikeaa. Arviointi tulisi aina perustua kokonaisharkintaan, joka nojautuu terveydenhuollossa työskentelevän ammattihenkilön asiakaskontaktissa tekemiin havaintoihin yksilön tilanteesta. Maksukyvystä voi pyrkiä luomaan kokonaiskuvan esimerkiksi esittämällä erilaisia kysymyksiä terveydenhuollon palveluita tarvitsevalle henkilölle (mikä on henkilön maassaolostatus, onko hänellä palkkatuloja tai muita tuloja taikka hänen toimeentulonsa on muutoin turvattu, onko hänellä terveydenhuoltoa kattava vakuutus jne.) Lähtökohtaisesti olisi aina syytä luottaa henkilön kertomaan, jollei ole perusteltua aihetta epäillä sen totuudenmukaisuutta.
Todistuskynnystä ei pidä asettaa kovin korkealle, jottei yksilön kannalta pääse muodostumaan kohtuuttomia tilanteita, joiden seurauksena terveydenhuollon palveluita tarvitsevat henkilöt eivät hakeutuisi palvelujen piiriin. Arviointiin olisi aina sisällyttävä joustavuutta ja epäselvät tilanteet tulisi ratkaista henkilön edun mukaisesti.
Varattomuuden arviointi tehdään aina hyvinvointialueella, ei Kelassa. Lähtökohtaisesti arviointi tehdään terveydenhuollon palveluissa, eikä sitä ole ilman perusteltua syytä tarpeen siirtää sosiaalihuollon vastuulle.
-
Paperittomilla henkilöillä on oikeus kiireellisenä annettuihin sosiaalihuollon palveluihin. Sosiaalihuoltolain 12 §:n mukaan jokaisella on oikeus saada kiireellisessä tapauksessa hänen yksilölliseen tarpeeseensa perustuvat sosiaalipalvelut siten, ettei hänen oikeutensa välttämättömään huolenpitoon ja toimeentuloon vaarannu.
Välttämättömän toimeentulon ja huolenpidon turvaamiseksi ovat käytettävissä kaikki sosiaalihuoltolain 14 §:ssä mainitut palvelut. Lisäksi hyvinvointialue voi antaa välttämättömäksi arvioituja sosiaalipalveluja, joista ei laissa erikseen säädetä (esim. hätämajoitus).
Palveluiden antamisen tulee perustua sosiaalihuollon ammattihenkilön tekemään yksilökohtaiseen palvelutarpeenarvioon, johon myös paperittomilla henkilöillä on oikeus. Palveluiden antamisesta tai antamatta jättämisestä tulee antaa valituskelpoinen päätös ja oikaisuvaatimusohjeet.
-
Paperiton henkilö ei ole oikeutettu asumisperustaiseen sosiaaliturvaan, koska hän ei asu vakinaisesti Suomessa. Tämä tarkoittaa, ettei hänellä lähtökohtaisesti ole oikeutta Kelan myöntämiin etuuksiin perustoimeentulotukea lukuun ottamatta.
Toimeentulotukilain mukaan toimeentulotuki myönnetään Suomessa vakinaisesti oleskelevalle hakijalle tai perheelle. Oleskelun tosiasiallinen luonne on selvitettävä yksilöllisesti jokaisen hakijan osalta. Jokaisella maassa oleskelevalla henkilöllä on kuitenkin oikeus saada kiireellisessä tilanteessa tukea välttämättömän avun turvaamiseksi siten, ettei hänen oikeutensa välttämättömään toimeentuloon ja huolenpitoon vaarannu. Useimmiten välttämättömyystarvikkeisiin on tulkittu kuuluvan esimerkiksi ravinto, välttämättömät lääkkeet, vaatteet sekä majoitus. Toimeentulotukilainsäädännössä ei ole määritelty tuen vähimmäismäärää yksiselitteisesti, koska hyväksyttävät menot ja niiden määrän tulee perustua kunkin hakijan osalta tapauskohtaiseen harkintaan.
-
Hyvinvointialue voi tietyissä tilanteissa saada valtiolta korvausta sosiaalihuoltolain perusteella välttämättömänä huolenpitona annettujen palvelujen kustannuksista. Edellytys valtion korvauksille on, että kiireellinen sosiaalipalvelu on annettu kielteisen turvapaikkapäätöksen saaneelle henkilölle, joka ei ole enää vastaanottopalveluiden piirissä. Korvausta maksetaan välttämättömänä huolenpitona annetun ruoan, lääkkeiden ja tilapäisen asumispalvelun kustannuksista. Hyvinvointialue voi hakea näitä valtion korvauksia Kelalta.
Kaikki muut paperittomalle välttämättömänä huolenpitona annetuista palveluista aiheutuneet kustannukset jäävät hyvinvointialueen vastuulle.
Lisätietoja
Ida Hakanen, hallitussihteeri
sosiaali- ja terveysministeriö, Sosiaali- ja terveydenhuollon asiakkaat ja palvelut -osasto / APO, Palvelujärjestelmäyksikkö / PAL Puhelin:0295163173 Sähköpostiosoite: [email protected]