FI SV

Beräkning av ersättning till kommunen vid ändring av hemkommun i vissa situationer

30.1.2015 11.59
Pressmeddelande N5-65673

Ändring till Kommuninfo 2/2011 (Rätt för personer i behov av långvarig institutionsvård, boendeservice eller familjevård att byta hemkommun och bostadsort)

Social- och hälsovårdsministeriet och Finlands Kommunförbund

Enligt 3 a § i lagen om hemkommun (201/1994) har den som vistas utanför sin hemkommun i långvarig vård, dvs. vård som har fortgått i över ett år, rätt att välja hemkommun. Rätten gäller personer som genom ett myndighetsbeslut placerats i institutionsvård, familjevård eller boende med hjälp av boendeservice i någon annan kommun än sin hemkommun. I 42 a § i socialvårdslagen (710/1982) konstateras det att när en person utnyttjar rätten att välja hemkommun enligt 3 a § i lagen om hemkommun, övergår ansvaret för att ordna service för personen till den nya hemkommunen från och med flyttningsdagen. Enligt 16 a § i socialvårdslagen har en person som på grund av sin ålder, funktionsnedsättning eller av någon annan orsak inte kan bo självständigt rätt att anhålla om service och vårdplats även i en annan kommun än sin hemkommun. Kommunen ska behandla ansökan, bedöma sökandens behov av service och fatta beslut om beviljande av service. Efter att ha fått beslut om tjänster och vårdplats kan sökanden flytta till kommunen i fråga.

I de situationer som avses ovan är det enligt 42 b § i socialvårdslagen fortfarande personens tidigare hemkommun som ansvarar för de faktiska kostnaderna för familjevård, institutionsvård eller boendeservice enligt beslutet av kommunen. Den nya hemkommunen tar ut en ersättning av den tidigare hemkommunen till ett belopp som motsvarar kostnaderna. Vid faktureringen kan 42 b § i socialvårdslagen iakttas. Kommunerna kan också komma överens om ersättningsnivån på något annat sätt.

Ersättningen beräknas enligt 42 b § i socialvårdslagen. Enligt lagen avdras från de faktiska kostnaderna bland annat statsandelen för de kalkylerade kostnader per invånare för social- och hälsovården som bestäms på grundval av personens åldersklass och som motsvarar statsandelsprocenten enligt 55 § i lagen om statsandel för kommunal basservice.

I förordningen om statsandel för kommunal basservice (1732/2009) fastställdes tidigare grundpriser enligt åldersklass som kunde tillämpas vid beräkningen av statsandelsavdraget. Förordningen var i kraft till utgången av 2014.

Statsandelssystemet för kommunal basservice ändrades genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2015 (676/2014). I samband med det ändrades grunderna för bestämning av statsandelen. Separata grundpriser för social- och hälsovården fastställs inte längre genom lag.

Grundpriserna i det nya statsandelssystemet fastställs i 5 § i den nya förordningen om statsandel för kommunal basservice (1446/2014). Enligt Social- och hälsovårdsministeriets och Finlands Kommunförbunds anvisning ska grundpriset enligt åldersklass som avses i 5 § i förordningen tillämpas vid avdrag av statsandel vid faktureringen mellan kommunerna i samband med byte av hemkommun (till exempel i åldersklassen 75–84-åringar 5 715,25 euro år 2015) utökat med grundpriset för sjukfrekvens (1 125, 29 euro år 2015). Om till exempel en klient är 78 år årets sista dag, räknas det belopp som ska dras av på följande sätt, då statsandelsprocenten för 2015 är 25,44: (5 715,25 + 1 125,29 €) * 25,44 % = 1 740,23 €.

Närmare upplysningar:

Anne Kumpula, regeringsråd, tfn 0295 16 3961, [email protected]
Tero Tyni, sakkunnig, tfn 09 771 2246 eller 050 364 8163, [email protected]