Frågor och svar om reformen av strålskyddslagen

Regeringen lämnade sin proposition med förslag till ny strålskyddslag till riksdagen den 28 mars 2018. Under riksdagsbehandlingen avgörs när den nya lagen träder i kraft. I regeringens proposition föreslås att lagen ska träda i kraft den 1 juli 2018.

Vi har sammanställt de vanligaste frågorna om reformen av strålskyddslagen och svaren på dem.

Frågor och svar om reformen av strålskyddslagen

  • Varför reformeras strålskyddslagen och de författningar som utfärdas med stöd av den?

    Den nu gällande strålskyddslagen och strålskyddsförordningen som utfärdades med stöd av lagen är från år 1991. Social- och hälsovårdsministeriets förordning om medicinsk användning av strålning är från år 2000. Sedan strålskyddslagen och -förordningen trädde i kraft har de ändrats 23 gånger. Strålskyddslagen motsvarar inte kraven i grundlagen som trädde i kraft år 2000.

    Genomförandet av EU:s nya strålskyddsdirektiv i Finland förutsätter många strukturella och terminologiska ändringar i strålskyddslagstiftningen. Därför är det motiverat att förnya strålskyddslagstiftningen helt och hållet i samband med genomförandet av direktivet. I reformen beaktas också ändringsbehov som observerats i samband med myndighetstillsyn.

  • Hur påverkar EU:s strålskyddsdirektiv Finlands strålskyddslagstiftning?

    Europeiska unionens nya strålskyddsdirektiv genomförs genom strålskyddslagen och författningar på lägre nivå som utfärdas med stöd av lagen.

    Nytt i lagen är bestämmelserna om avbildning med icke-medicinsk exponering. Genom lagen förnyas kraven på utbildning och behörighet hos personal som deltar i strålningsverksamhet samt kraven på beredskap inför strålsäkerhetsincidenter. Dessutom preciseras bestämmelserna om exponering för naturlig strålning.

    Samtidigt ändras också bestämmelserna om icke-joniserande strålning. De nya bestämmelserna om icke-joniserande strålning möjliggör bättre än i nuläget riskanpassad tillsyn av produkter som alstrar icke-joniserande strålning, vilket är en förutsättning för den snabba tekniska produktutvecklingen och ibruktagandet av nya tillämpningar.

    Strålsäkerhetscentralens (STUK) nuvarande ST-direktiv överförs i tillämpliga delar till lagen, förordningar och STUK:s bindande föreskrifter.

    Dessutom beaktas Internationella atomenergiorganets (International Atomic Energy Agency; IAEA) rekommendationer, som Finland har förbundit sig att genomföra, i tillämpliga delar och inkluderas i den nationella lagstiftningen.

  • Vilka är utgångspunkterna för reformen?

    Utgångspunkten för reformen är att genomföra EU:s nya strålskyddsdirektiv. Det grundar sig på Internationella strålskyddskommissionens (International Commission on Radiological Protection; ICRP) rekommendationer och nyaste vetenskapliga data. Dessutom beaktas Internationella atomenergiorganets rekommendationer och kraven i rekommendationerna genomförs.

    Direktivet gäller endast joniserande strålning. Trots detta är det nödvändigt att också förnya bestämmelserna om icke-joniserande strålning på grund av den snabba tekniska utvecklingen av utrustning som alstrar icke-joniserande strålning och diverse nya tillämpningar för att använda dessa. Ändringen garanterar att tillämpningen av icke-joniserande strålning är säker och skapar förutsättningar för en effektiv, riskanpassad tillsyn.

  • Vad är joniserande strålning?

    Joniserande strålning avser strålning som bildar joner i mediet. Joniserande strålning är bland annat röntgenstrålning samt alfa-, beta- och gammastrålning från radioaktiva ämnen. Neutroner frigörs till exempel till följd av urankärnans spontana uppspjälkning (spontan fission) eller en reaktion i neutronkällan. I kosmisk strålning, som alltså kommer från kosmos eller rymden, finns det rikligt med neutroner. De orsakar största delen av den stråldos som besättningar och passagerare på luftfartyg får.

  • Vad är icke-joniserande strålning?

    Icke-joniserande strålning avser ultraviolett strålning, synligt ljus, infraröd strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa och statiska elektriska och magnetiska fält samt ultraljud.

  • Hur har regeringen styrt beredningen av totalreformen av strålskyddslagen?

    Vid beredningen av propositionen har man i mån av möjlighet strävat efter att beakta regeringens mål om avreglering och lindring av den administrativa bördan. Eftersom strålning medför risker för medborgarna och nivån på strålskyddet inte kan sänkas, har man i stället varit tvungen att lägga till en del skyldigheter för verksamhetsutövarna. Dessa skyldigheter beror också delvis på EU:s strålskyddsdirektiv.

  • Vilken är tidsplanen för beredningen av strålskyddslagen?

    Beredningen har varit bunden till tidsplanen för genomförandet av EU:s strålskyddsdirektiv. Medlemsländerna skulle genomföra direktivet senast den 6 februari 2018. Finland ligger något efter den tidsplan som EU-kommissionen har satt upp.

    Regeringen lämnade sin proposition med förslag till ny strålskyddslag till riksdagen den 28 mars 2018. Under riksdagsbehandlingen avgörs när den nya lagen träder i kraft. I regeringens proposition föreslås att lagen ska träda i kraft den 1 juli 2018.

  • Hur har reformen beretts?

    Lagen har beretts som tjänstearbete vid social- och hälsovårdsministeriet och Strålsäkerhetscentralen.

    Beredningen har letts av en styrgrupp för en totalreform av strålskyddslagstiftningen som tillsattes av social- och hälsovårdsministeriet. I styrgruppen har förutom representanter för social- och hälsovårdsministeriet och Strålsäkerhetscentralen också funnits representanter för arbets- och näringsministeriet, miljöministeriet, inrikesministeriet, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården, Finlands Kommunförbund, Finlands Läkarförbund, Aalto-universitetet och Birkalands sjukvårdsdistrikt.

    Under styrgruppen har det funnits åtta underarbetsgrupper där centrala myndigheter, organisationer och verksamhetsutövare har varit representerade enligt bransch. Underarbetsgrupperna är:

    1. Medicinsk användning av strålning
    2. Icke-medicinsk användning
    3. Exponering för naturlig strålning (radon, exponering av befolkningen, byggnadsmaterial)
    4. Skydd av arbetstagarna och befolkningen
    5. Myndighetstillsyn (tillstånd, registrering, behörighet hos personal som använder strålning) och administrativa tvångsmedel
    6. Strålskyddsutbildning (inkluderad i yrkesutbildningen, fortbildning, utbildning av experter och ansvariga personer)
    7. Nödsituationer med strålrisk
    8. Icke-joniserande strålning

    Regeringspropositionen har sänts på remiss till centrala myndigheter, arbetsmarknadsorganisationer, utbildningsorganisationer samt verksamhetsutövare inom hälso- och sjukvården och industrin. Dessutom har utlåtande begärts separat från finansministeriet om de bestämmelser jämte bilagor som handlar om årliga tillsynsavgifter och som fogats till propositionen efter remissbehandlingen. Centrala arbetsmarknadsorganisationer och verksamhetsutövare har beretts möjlighet att bli hörda i ärendet.

    Social- och hälsovårdsministeriet ordnade dessutom i samarbete med Strålsäkerhetscentralen ett samrådsmöte för intressentgrupper den 24 mars 2017.

  • Hur har reformens konsekvenser bedömts?

    Reformens konsekvenser har bedömts som tjänstearbete på ett allsidigt sätt. Propositionen medför ekonomiska konsekvenser, konsekvenser för myndigheterna, konsekvenser för miljön, samhälleliga konsekvenser, konsekvenser för arbetssäkerheten, konsekvenser för hälsan, könskonsekvenser och konsekvenser för barn.

  • Vilken är den viktigaste ändringen som lagen medför på platser där strålning används?

    I den föreslagna strålskyddslagen betonas verksamhetsutövarens ansvar och en riskanpassad tillsyn. Nytt i lagen är att verksamhetsutövaren ska ta fram en säkerhetsbedömning som grundar sig på verksamhetens risker. I säkerhetsbedömningen ska man bedöma den strålexponering som verksamheten medför och identifiera eventuella strålsäkerhetsincidenter. Dessutom ska man i säkerhetsbedömningen föreslå åtgärder för att trygga strålsäkerheten, förebygga identifierade strålsäkerhetsincidenter och förbereda sig inför dem.

    I verksamhet som kräver säkerhetstillstånd ska verksamhetsutövaren beroende på verksamhetens art och omfattning anlita en strålskyddsexpert för att planera, genomföra och övervaka arbetstagarnas och befolkningens strålskydd. Dessutom ska verksamhetsutövaren utse en strålskyddsansvarig till sin hjälp. Denne ska i det praktiska arbetet övervaka att man på arbetsplatsen sörjer för strålsäkerheten och följer föreskrifter och anvisningar.

  • Hur påverkar lagreformen de allmänna principerna för användning av strålning, särskilt den s.k. principen om berättigande?

    Enligt principen om berättigande är strålningsverksamhet och skyddsåtgärder berättigade om de sammanräknade fördelarna som uppnås är större än den skada som de förorsakar (principen om berättigande).

    I propositionen preciseras den berättigandebedömning som behövs, särskilt när det handlar om ny typ av verksamhet eller undersökningar med joniserande strålning av symptomfria personer inom hälso- och sjukvården. Undersökningar av screeningtyp eller riskbaserade undersökningar av symptomfria personer ska bara kunna utföras på särskild grund. Förfarandena vid berättigandebedömning preciseras genom en förordning av statsrådet.

  • Hur inverkar strålskyddslagen på avbildning med icke-medicinsk exponering?

    Tidigare har det inte funnits några bestämmelser om icke-medicinsk exponering i strålskyddslagstiftningen. Vid avbildning med icke-medicinsk exponering är den främsta avsikten inte att främja den avbildade personens hälsa. Tidigare har det bara funnits bestämmelser om rättsmedicinska undersökningar, till exempel metoder med joniserande strålning för att bestämma åldern på invandrare.

     

    Enligt den nya propositionen ska bestämmelserna gälla undersökningar med både hälso- och sjukvårdsanordningar och andra anordningar (t.ex. på flygplatserna i en del länder finns apparater som använder röntgenstrålning). Den person som ska avbildas ska ges information om strålexponeringen och eventuella skador för hälsan. Man ska också inhämta samtycke av personen, om det inte handlar om kroppsbesiktning med stöd av tvångsmedelslagen eller tullagen. 

  • Vilka uppgifter har strålskyddsexperter och strålskyddsansvariga som förutsätts i den nya lagen på platser där strålning används?

    Enligt den föreslagna strålskyddslagen ska en strålskyddsexpert anlitas för att planera, genomföra och övervaka arbetstagarnas och befolkningens strålskydd. Experten ska delta aktivt i krävande verksamhet. Experten ska också kunna delta i verksamheten som konsult. Den strålskyddsansvarige ska hjälpa verksamhetsutövaren och se till att strålsäkerhetsåtgärder vidtas i det praktiska arbetet. Strålskyddsansvariga ersätter de nuvarande föreståndarna som ansvarar för strålsäkerheten.

  • Hur ändras utbildningskraven för personalen på platser där strålning används?

    Strålskyddsexperten och den strålskyddsansvarige ska ha behörighet och strålskyddskompetens i enlighet med strålskyddslagen. Strålskyddsutbildningen kan ingå i en högskoleexamen eller avläggas separat som fortbildning. Den högskola som anordnar utbildningen ska kunna be Strålsäkerhetscentralen om ett utlåtande om strålskyddsutbildningen. Tidigare krävdes att Strålsäkerhetscentralen godkände utbildningsprogram för föreståndare som ansvarar för strålsäkerheten. Andra utbildningsanordnare än högskolor som ordnar utbildning för strålskyddsansvariga ska fortfarande ansöka om Strålsäkerhetscentralens godkännande av utbildningsprogrammet.

    En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården måste även i framtiden ha den strålskyddsutbildning och arbetserfarenhet som uppgiften förutsätter. Regelbunden fortbildning inom strålskydd ska fortfarande vara obligatorisk för alla som deltar i användning av strålning. Närmare bestämmelser om strålskyddsutbildningen utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

  • Hur ändras bestämmelserna om radon i inomhusluften?

    Radon är naturlig strålning. I den föreslagna lagen behandlas exponering för naturlig strålning i regel på samma sätt som annan exponering för strålkällor. Tack vare detta kan radonexponering i framtiden övervakas bättre än nu.

    Enligt EU:s nya strålskyddsdirektiv är referensvärdet för radonhalt i bostäder, andra vistelseutrymmen och på arbetsplatser 300 Bq/m3. Om radonhalten trots försök inte kan sänkas under referensvärdet i arbetslokaler, ska verksamhetsutövaren ha ett säkerhetstillstånd för verksamheten.

    I den nya strålskyddslagen och i bestämmelser som utfärdas med stöd av den föreskrivs tydligare än tidigare om hur verksamheter som eventuellt medför exponering för radon ska anmälas till Strålsäkerhetscentralen. Samtidigt preciseras bestämmelserna om skyldigheterna att utreda och begränsa radonhalten.

    Social- och hälsovårdsministeriet och Strålsäkerhetscentralen bereder en nationell handlingsplan för förebyggande av radonrisker.

  • Hur förbättrar strålskyddslagen beredskapen inför nödsituationer med strålrisk?

    Principerna och målen för beredskapen inför nödsituationer med strålrisk och skyddet av befolkningen medan dessa pågår skrivs in i lagen. På så sätt styr dessa myndigheternas och verksamhetsutövarnas beredskap inför nödsituationer med strålrisk. Nödsituationspersonalen i nödsituationer med strålrisk ska utses på förhand och få ändamålsenlig utbildning. Dessutom beaktas i lagen att även bistående nödsituationspersonal och anställda vid privata organisationer kan delta som frivilliga i skyddsinsatserna vid nödsituationer med strålrisk. I lagen anges också principerna för hur dessa grupper kan anlitas för skyddsinsatser och hur de bör skyddas.

  • Hur effektiviserar lagen marknadskontrollen av produkter som alstrar icke-joniserande strålning?

    Kriterierna som ska användas vid bedömningen av säkerheten hos sådana produkter som medför exponering för icke-joniserande strålning av befolkningen ska förtydligas. På så sätt ska det vara lättare än nu att dra tillbaka farliga produkter från marknaden och även för verksamhetsutövarna ska grunderna för detta vara tydligare än nu. Produkterna i fråga är till exempel laseranordningar som säljs till konsumenter och apparater för skönhetsvård som används för hudbehandling, fettborttagning eller hårborttagning och som använder icke-joniserande strålning.

    Enligt propositionen läggs Strålsäkerhetscentralen till som marknadskontrollmyndighet i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter (1137/2016), vilket innebär att Strålsäkerhetscentralen kan använda sig av kontrollmetoderna i marknadskontrollagen, vid sidan av kontrollmetoderna i strålskyddslagen. På så sätt får myndigheten ett bredare urval av metoder för att dra tillbaka farliga produkter från marknaden. Detta ger bättre möjligheter än i nuläget att reagera på snabba förändringar inom handeln och distributionen. Det underlättar också när man ställer nödvändiga åtgärder i relation till de risker som en farlig produkt kan orsaka.