Privata tjänsteproducenter inom social- och hälsovård

Antalet tjänsteproducenter som tillhandahåller privata social- och hälsovårdstjänster, dvs. företag, organisationer och stiftelser har ökat och står nu för cirka 22 procent av all social- och hälsovård.  De bedriver verksamhet både på den offentligt finansierade marknaden och på den privat finansierade marknaden.  

De privata social- och hälsovårdstjänsterna kompletterar de offentliga tjänsterna. De privata tjänsteproducenterna kan sälja sina tjänster till välfärdsområdena, kommunerna eller direkt till kunderna. 

De tjänster som välfärdsområdet köper kan innefatta alla sådana tjänster vars anskaffning inte särskilt förbjuds i lag (bl.a. socialjour, jour dygnet runt).  

De tjänster som skaffas ska till sitt innehåll, sin omfattning och sin kvantitativa andel vara sådana att välfärdsområdet under alla omständigheter kan fullgöra sitt organiseringsansvar på behörigt sätt. För välfärdsområdets tjänster kan man använda arbetskraft som skaffas hos en privat tjänsteproducent och inhyrd arbetskraft under de förutsättningar som gäller vid anskaffning av köptjänster.

Social- och hälsovårdsministeriet bereder lagstiftningen om tjänsterna och ansvarar för den allmänna styrningen av de privata tjänsterna. 

Författningar om privata social- och hälsovårdstjänster:

Behovet av social- och hälsovårdstjänster har ökat

När befolkningen åldras ökar behovet av social- och hälsovårdstjänster. För att kunna svara på detta behov behövs det också privata tjänster vid sidan av de offentliga tjänsterna. Även företagen har en viktig roll med tanke på den regionala livskraften. 

De vanligaste tjänsterna inom den privata socialservicen: 

  • serviceboende för äldre
  • hemservice för äldre eller personer med funktionsnedsättning
  • Institutions- och familjevård för barn och unga
  • barndagvård

De vanligaste tjänsterna inom den privata hälso- och sjukvården: 

  • fysioterapi
  • läkar- och tandläkarmottagning
  • företagshälsovård

En stor del av tjänsteproducenterna inom den privata hälso- och sjukvården finns i de södra delarna av Finland och i de största städerna. 

Avgifter och ersättningar

Välfärdsområdena kan, förutsatt att villkoren enligt lagstiftningen beaktas, anvisa kunden till privata social- och hälsovårdstjänster som välfärdsområdet köper. Då betalar kunden de avgifter som anges i lagen om klientavgifter.  

Kunden kan också få en servicesedel som används för att betala de privata tjänster som välfärdsområdet köpt. Välfärdsområdet beslutar om de ska använda servicesedlar eller inte, och för vilka tjänster sedlarna ska ges. 

Patienten får ersättning via sjukförsäkringen för en del av läkar- och tandläkararvodena inom den privata vården. Ersättningen söks hos FPA.  

Tillståndspliktig verksamhet

Att tillhandahålla sådana tjänster inom socialservicen som ges dygnet runt kräver tillstånd. För sådana privata socialvårdstjänster som inte ges dygnet runt krävs det en anmälan till det välfärdsområde där tjänsterna tillhandahålls. 

Tillhandahållandet av privata hälso- och sjukvårdstjänster kräver tillstånd. Tillstånd krävs dock inte när tjänsterna tillhandahålls av en självständig yrkesutövare eller när arbetsgivaren ordnar den lagstadgade företagshälsovården som egen verksamhet. 

Det riksomfattande ansvaret för att samordna tillsynen över social- och hälsovården ligger hos Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården Valvira. Regionförvaltningsverken ansvarar i huvudsak för den regionala tillsynen över tjänsterna. Inom välfärdsområdet är det social- och hälsovårdsväsendet, eller något annat organ som utsetts till det, som ansvarar för tillsynen över de privata tjänsterna. Institutet för hälsa och välfärd (THL) samlar in uppgifter från de privata social- och hälsovårdstjänsterna.