FI SV

Frågor och svar om reformen av funktionshinderlagstiftningen

Frågorna och svaren baserar sig på det utkast till lag om särskild service med anledning av funktionshinder som sändes på remiss i maj 2017. Frågorna och svaren har uppdaterats 17.5.2017.

Frågor och svar om reformen av handikapplagstiftningen

  • Målen med reformen av funktionshinderlagstiftningen

    Vad är det fråga om i reformen av funktionshinderlagstiftningen?

    Det är fråga om en länge planerad reform där den centrala utgångspunkten är att förbättra likabehandlingen och delaktigheten för personer med funktionsnedsättning och att stärka ett beslutsfattande som uppriktigt utgår från de behov som personer med funktionsnedsättning har.

    Syftet är att bevara nuvarande starka rättigheter som säkerställer de grundläggande rättigheterna väl, såsom rätten till stöd och service för boendet, personlig assistans och stöd och service för rörligheten.

    Ett annat mål är att utveckla flera tjänster, bl.a. nya slags tjänster såsom färdighetsträning och stöd samt kortvarig omsorg och befintliga tjänster såsom personlig assistans. Ett mål är dessutom att göra stödet för rörligheten mångsidigare.

    Hur har totalreformen av funktionshinderlagstiftningen framskridit hittills och hur fortsätter den?

    Reformen har beretts öppet och i samarbete med intressentgrupper. Olika intressentgrupper, såsom personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem samt övriga intressebevakare, kommuner, samkommuner och andra aktörer inom området har på ett ändamålsenligt och jämbördigt sätt tagits med i beredningen.

    Under våren 2015 lade en arbetsgrupp med bred sammansättning (2013–2015) fram ett förslag om en reform av funktionshinderlagstiftningen, och förslaget sändes på remiss. I remissvaren understöddes en fortsättning av reformen som helhet.

    Enligt regeringsprogrammet ska kommunernas uppgifter och skyldigheter minskas. Utifrån detta sattes det i februari 2016 upp ett sparmål för reformen av funktionshinderlagstiftningen.

    Hösten 2016 lade utredaren Kalle Könkkölä fram förslag på olika sätt att genomföra besparingar inom funktionshinderservicen och förslag om lagens tillämpningsområde.

    Ett utkast till ny lag om funktionshinderservice sändes på remiss i maj 2017.

    Avsikten är att regeringens proposition med förslag till ny lag om funktionshinderservice ska lämnas till riksdagen under hösten 2017. Avsikten är att lagen ska träda i kraft 2019 samtidigt som lagen om ordnande av social- och hälsovård och de lagar som har samband med den.

    Hur inverkar social- och hälsovårds- och landskapsreformen på funktionshinderservicen?

    Tidigare har kommunerna och samkommunerna haft det huvudsakliga ansvaret för att ordna särskild service i enlighet med handikappservicelagen. Efter reformen är det landskapen som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna. Landskapet ansvarar även för den särskilda service som avses i den nya lagen om särskild service med anledning av funktionshinder.

    De specialomsorgsdistrikt som för närvarande huvudsakligen ansvarar för ordnandet av specialomsorgerna om utvecklingsstörda kommer att upplösas och organiseringsansvaret för all funktionshinderservice överföras till landskapen. Landskapens affärsverk ska ha ansvaret för att ordna den särskilda servicen. Avsikten är att utöka valmöjligheterna för personer med funktionsnedsättning genom att införa ett system med en personlig budget.

    Landskapen har möjlighet att ordna servicen på ett effektivare och mer jämlikt sätt än kommunerna, bl.a. för att de har bättre möjligheter till kompetensutveckling för personal.

  • Lagens tillämpningsområde

    Lagen om särskild service med anledning av funktionshinder är en subsidiär lag, vad betyder det?

    Som allmän lag för socialvården tillämpas socialvårdslagen, och som allmän lag för hälso- och sjukvården hälso- och sjukvårdslagen. Även personer med funktionsnedsättning ska få den service och det stöd som hör till socialvården i första hand på basis av socialvårdslagen. Hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning ordnas på likvärdigt sätt som för andra utifrån hälso- och sjukvårdslagen.

    Om den service som kan beviljas med stöd av de allmänna lagarna inte är lämplig eller tillräcklig, ska den nya lagen om särskild service med anledning av funktionshinder tillämpas på socialservice enligt behov.

    Vilka tjänster föreskrivs det om i lagen?

    Till landskapets särskilda organiseringsansvar hör: 

    1. färdighetsträning och stöd
    2. personlig assistans
    3. stöd och service för boendet
    4. stöd för tillgängligt boende
    5. kortvarig omsorg
    6. verksamhet under dagtid
    7. stöd och service för rörligheten.

    En person med funktionsnedsättning har subjektiv rätt till dessa tjänster, när han eller hon uppfyller de i lagen angivna kriterierna för ordnande av tjänsten i fråga. Landskapet kan dessutom inom ramen för anslagen ge personer med funktionsnedsättning sådant ekonomiskt stöd som avses i lagen eller annan behövlig service.

    Innehåller lagen diagnos- eller åldersgränser?

    Diagnosen eller funktionsnedsättningens art ska inte bestämma tillgången till service. En person har rätt till service, om personen på grund av en begränsning i funktionsförmågan till följd av funktionsnedsättning eller sjukdom inte klarar ett normalt liv utan den service som det föreskrivs om i den föreslagna lagen.

    I lagen föreskrivs det inte heller om någon åldersgräns för servicen.

    Kommer äldre personer med funktionsnedsättning fortfarande att ha rätt till service i enlighet med lagen om särskild service med anledning av funktionshinder?

    Till lagens tillämpningsområde hör inte sådana behov av hjälp och stöd som i huvudsak är en följd av sjukdomar och begränsningar i funktionsförmågan som hör samman med hög ålder. Avgränsningen utesluter inte personer från lagens tillämpningsområde på grund av deras ålder, utan målet är att den särskilda servicen ska riktas i enlighet med lagens syfte.

    När en person med funktionsnedsättning blir äldre bör det bedömas om en ny eller större begränsning i funktionsförmågan beror på den redan befintliga funktionsnedsättningen eller sjukdomen eller om det är fråga om försämrad funktionsförmåga som i huvudsak uppkommit i och med hög ålder. Personer som har behov av hjälp och stöd på grund av en funktionsnedsättning som uppkommit före hög ålder och försvagad funktionsförmåga på grund av denna funktionsnedsättning, behåller sin rätt till särskild service. Även personer som vid hög ålder har drabbats av en funktionsnedsättning som inte har med åldern att göra har rätt till särskild service.

    Varför pratas det inte om gravt handikappade i lagförslaget?

    Termen gravt handikappad, som används i den gällande handikappservicelagen, används inte i den nya lagen.  Termen passar inte ihop med det grundläggande målet med reformen, vilket är att personer ska ha rätt till hjälp och stöd utifrån det individuella behovet och inte utifrån vilken slags funktionsnedsättning personen har. Ordet gravt handikappad för tankarna till att det finns någon viss, enkelt definierbar specialgrupp som service ska ordnas för.

    Ordet gravt handikappad säger i sig inget om en persons behov av service. Grunden för att få service är enligt den nya lagen att en person till följd av en begränsning i funktionsförmågan nödvändigt och upprepade gånger behöver hjälp eller stöd. Sådana svåra begränsningar i funktionsförmågan kan förutom ett rörelsehandikapp även uppstå som en följd av t.ex. en utvecklingsstörning, en neurologisk sjukdom, en synskada eller en kombination av olika funktionsnedsättningar.

    Enligt de människorättsavtal som förpliktar Finland och enligt Finlands grundlag förutsätts att alla personer med funktionsnedsättning behandlas jämlikt. Målet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att garantera alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter oberoende av diagnos eller typ av funktionsnedsättning.

  • Kostnader och sparmål

    Hur stora besparingar eftersträvar man med reformen av funktionshinderlagstiftningen?

    I reformen slår man inte endast samman två lagar, utan målet är att reformera och modernisera lagstiftningen. Till detta anknyter både ökade kostnader och sparmål.

    Trots ett betydande sparmål har man i förslaget till ny lag hållit fast vid de centrala målen med reformen. Dessa mål är att främja och uppnå likabehandling, delaktighet och deltagande i samhället för personer med funktionsnedsättning samt att personer med funktionsnedsättning ska få tjänster enligt sitt behov.

    År 2016 beslutade regeringen att man ska spara 61 miljoner euro på funktionshinderservicen i samband med minskningen av kommunernas uppgifter och skyldigheter. Man bedömer att utvecklandet av servicen ger upphov till merkostnader på 24,6 miljoner euro, vilket betyder att det krävs kostnadsbesparingar inom servicen och ökade intäkter från avgifter till ett sammanlagt belopp av drygt 85 miljoner euro.

    Vilka tjänster får mer pengar?

    I reformen av funktionshinderlagstiftningen riktar man mer pengar till stöd för boendet och stöd för barn och familjer, till avvecklande av institutionsvård, till personlig assistans och till färdighetsträning och stöd.  Mer finansiering riktas också till tryggande av kortvarig omsorg och till verksamhet under dagtid för personer som flyttar över från institutionsvård till öppen vård.

    Hur ämnar man genomföra besparingarna?

    Regeringen har föreslagit att invalidavdraget i beskattningen ska slopas och att skattestödet ersätts med en direkt stödform för utveckling av funktionshinderservicen. Social- och hälsovårdsministeriet föreslår att den nästan 27 miljoner euro stora besparing som slopandet av invalidavdraget ger upphov till ska anvisas till utveckling av funktionshinderservicen och täckande av den besparing som krävs. På detta sätt minskar behovet av besparingar inom funktionshinderservicen.

    De besparingar som gäller själva servicen uppgår till sammanlagt 52,8 miljoner euro. Man försöker få till stånd besparingar i den service som stöder rörligheten, i boendet för personer med funktionsnedsättning och i personalkostnaderna. Intäkterna från klientavgifterna uppskattas öka med cirka 5 miljoner euro, vilket i huvudsak beror på att en del äldre personer kommer att få service i enlighet med socialvårdslagen i stället för i enlighet med lagen om särskild service med anledning av funktionshinder, och för tjänster i enlighet med socialvårdslagen tas det ut en klientavgift som är beroende av klientens inkomster.

  • Rörlighet

    Hur kommer stödet och servicen för rörligheten att genomföras?

    Utgångspunkten är att även personer med funktionsnedsättning i främsta hand ska kunna röra sig med hjälp av en tillgänglig och fungerande allmän kollektivtrafik (inkl. anropsstyrd trafik och servicetrafik). En förutsättning för beviljande av färdtjänst för en person med funktionsnedsättning är att personen nödvändigt behöver särskilt stöd för att röra sig. Genom handledning i förflyttningsförmåga minskar behovet av färdtjänst.

    Om behovet av färdtjänst beror på försämrad funktionsförmåga till följd av hög ålder, ska servicen ordnas i enlighet med socialvårdslagen.

    I lagen föreskrivs det om mängden tjänster som hör till stödet för rörligheten och om bedömning av mängden samt om resornas geografiska omfattning och samordning av resor.

    Vad menar man med att samordningen av resor ska öka?

    Färdtjänst till arbete, studier och verksamhet under dagtid eller annan verksamhet som stöder delaktighet ska ordnas i den omfattning som behövs för dem. Färdtjänst ska dessutom ordnas så att en person för fritidsverksamhet kan göra minst 18 enkelresor per månad inom den kommun där personen är bosatt eller en närbelägen kommun.

    Resorna för personer som är berättigade till färdtjänst ska i regel samordnas så att de görs med samma färdmedel. Samordningen får dock inte medföra en oskälig förlängning av restiden eller andra oskäliga olägenheter för den serviceberättigade.

    Finns det alternativ till färdtjänsten?

    I stället för färdtjänst kan en person med funktionsnedsättning få en bil till sitt förfogande. Landskapet kan också precis som i nuläget bevilja en person med funktionsnedsättning ekonomiskt stöd för anskaffning av en bil.

    Att en person med funktionsnedsättning har tillgång till en bil som skaffats med offentligt stöd beaktas i det antal färdtjänstresor som personen har rätt till. I dessa situationer har personen rätt att få minst sex enkelriktade resor i månaden för fritidsverksamhet.

  • Boende och service för personer med funktionsnedsättning

    Hur ordnas boendet för personer med funktionsnedsättning?

    Utgångspunkten är att personer med funktionsnedsättning ska kunna bo i vanliga bostäder och boendemiljöer och få behövligt hjälp och stöd för detta.

    Ett viktigt mål med reformen av funktionshinderlagstiftningen är att för personer med funktionsnedsättning främja rätten till självständigt boende och annan delaktighet och den hjälp och det stöd som behövs för detta. Det betyder att man försöker minimera institutionsvården och se till att det finns tillgång till service som stöder vardagslivet i personernas egen närmiljö, t.ex. service som stöder boende hemma, färdighetsträning och annat stöd. I förslaget har det bedömts att utvecklandet av dessa tjänster även ger upphov till ökade kostnader.

    Kommer den särskilda servicen för personer med funktionsnedsättning att vara avgiftsfri även i fortsättningen?

    Avsikten är att särskild service med anledning av funktionsnedsättning ska vara avgiftsfri även i fortsättningen. Detta ska det på motsvarande sätt som för närvarande föreskrivas om i klientavgiftslagen, som nu genomgår en översyn.

    Bakgrunden till att den service som personer med funktionsnedsättning behöver är avgiftsfri är tanken om att det är service vars syfte är att trygga möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att fungera i vardagen och att främja deras jämlikhet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Service som behövs på grund av funktionsnedsättning är sådan service som andra personer inte behöver och därför är den avgiftsfri.

    Det är fråga om positiv särbehandling, som behövs för att uppnå faktisk jämlikhet. Om servicen inte behövs på grund av funktionsnedsättningen, betalar personer med funktionsnedsättning för servicen precis som alla andra människor. 

    Vad sägs det om boende för barn med funktionsnedsättning i lagutkastet?

    Familjerna bör få tillräckligt med stöd och service, så att ett barn med funktionsnedsättning kan bo tillsammans med sin familj. I de exceptionella och sällsynta fall där ett barn behöver så specialiserad och krävande vård att den inte kan ordnas hemma, t.ex. på grund av att föräldrarna inte orkar med det, kan boendet ordnas i form av familjevård eller i ett litet grupphem.

    Hur kan man stärka de egna resurserna/självständigheten för personer med funktionsnedsättning?

    Syftet med färdighetsträning och stöd är att stärka personens egna resurser. Det innebär t.ex. målinriktad inlärning av nya färdigheter samt stöd för kommunikation eller beslutsfattande eller stöd vid förändringar i livet.

    Med hjälp av färdighetsträning och stöd kan man stärka förmågan att klara sig självständigt för personer med funktionsnedsättning så att deras behov av övrig service kan minska. Exempelvis med handledning i förflyttningsförmåga kan man låta i synnerhet unga personer med funktionsnedsättning få träna sig i att använda kollektivtrafik, vilket minskar behovet av färdtjänst och gör att de kan röra sig mer självständigt. En del personer med funktionsnedsättning kan om de får tillräckligt med färdighetsträning och stöd klara sig självständigt i en vanlig bostad eller flytta från ett grupphem till mer självständigt boende.

     

Mer information

Anne-Mari Raassina, konsultativ tjänsteman 
STM, Hyvinvointi- ja palveluosasto / HPO, Palvelut-yksikkö / PAL, Toimintakyky-tulosryhmä / TOK 0295163405   förnamn.efternamn@stm.fi


Jaana Huhta, konsultativ tjänsteman 
STM, Hyvinvointi- ja palveluosasto / HPO, Palvelut-yksikkö / PAL, Toimintakyky-tulosryhmä / TOK 0295163407   förnamn.efternamn@stm.fi