Frågor och svar om reformen av handikapplagstiftningen

Avsikten är att handikappservicelagen och specialomsorgslagen ska sammanslås. Numera är personer med funktionsnedsättning i ojämlik ställning inbördes. Två människor kan ha en funktionsnedsättning som lika gravt nedsätter funktionsförmågan men de får olika tjänster eftersom olika lagar tillämpas på dem. Projektet medför även avsevärda besparingar för kommunen.

Frågor och svar om reformen av handikapplagstiftningen

  • Vad är det fråga om i reformen av handikapplagstiftningen?

    Vad är det fråga om i reformen av handikapplagstiftningen?

    Det är fråga om en eftersträvad reform där den centrala utgångspunkten är att förbättra delaktigheten och jämlikheten för personer med funktionsnedsättning och förstärka beslutsfattande som uppriktigt utgår från behoven hos en person med funktionsnedsättning. Målet är att bevara de nuvarande starka rättigheterna som säkerställer de grundläggande rättigheterna väl, såsom rätten till serviceboende, personlig hjälp och service som stöder rörlighet, dvs. färdtjänst. Ett annat mål är att utveckla flera tjänster, bland annat träning och stöd samt kortvarig omsorg såsom nya tjänster och personlig hjälp samt att göra stödet för rörlighet mångsidigare.

    Målet under hela 2000-talet har varit att utarbeta en helhetsreform av handikapplagstiftningen. Vad beror det på att arbetet har dröjt så länge?

    Upphävandet av specialomsorgslagen har bland annat försenats av att såväl lagstiftningen om självbestämmanderätt som social- och hälsovårdsreformen har försenats. Social- och hälsovårdsreformen gäller strukturerna för specialomsorger om utvecklingsstörda. Å andra sidan har tillräckliga resurser inte anvisats, dvs. tillräckligt med tid, personer och pengar för att beredningen ska framskrida. Delreformer har dock genomförts under årens lopp. Nu får man också draghjälp av regeringens starka vilja att se över kommunernas uppgifter.

    Hur framskrider totalreformen av lagstiftningen som gäller personer med funktionsnedsättning?

    Nästa fas i beredningen av lagstiftningen som gäller personer med funktionsnedsättning håller på att inledas (vårvintern 2016).  När beredningen framskrider kommer aktörer inom handikappfältet att höras noggrant. Olika intressentgrupper, såsom personer med funktionsnedsättning och organisationer som företräder dem samt övriga intressebevakningsaktörer,  kommuner och andra aktörer inom handikappområdet tas ändamålsenligt och jämbördigt med i beredningen. Reformens konsekvenser kommer också att utvärderas noggrant.

    Målet är att till riksdagen överlämna en regeringsproposition med förslag till en lag som gäller särskild service för personer med funktionsnedsättning så att lagen i sin helhet träder i kraft år 2019.  

  • Hur uppnås de eftersträvade besparingarna?

    Hur kan man spara så mycket på att införa en 75-årsgräns?

    Besparingarna från införandet av en 75-årsgräns kommer till största delen från den färdtjänst som det föreskrivs om i handikappservicelagen. Av de tjänster som tillhandahålls med stöd av handikappservicelagen är färdtjänsten den som används av flest personer. År 2014 användes färdtjänsten av cirka 102 000 personer, av vilka uppskattningsvis drygt 40 procent hade fyllt 75 år. Kommunerna använde sammanlagt 152,4 miljoner euro för färdtjänst i enlighet med handikappservicelagen under 2014. När besparingsberäkningen har gjorts har det beaktats att en stor del av de äldre som nu använder sig av färdtjänsten kommer att börja använda den service som stöder rörligheten som det föreskrivs om i socialvårdslagen. När det gäller den har kommunerna dock större prövningsrätt i fråga om antalet resor och de avgifter som tas ut för dem än när det gäller färdtjänst enligt handikappservicelagen.

    Utöver besparingarna i färdtjänsten kommer införandet av en åldersgräns främst att ge besparingar på grund av ändringar i fråga om klientavgifterna. För service i enlighet med äldreomsorgslagen och socialvårdslagen får kommunerna ta ut klientavgifter som är anpassade till klienternas inkomster, men specialservice i enlighet med handikappservicelagen är avgiftsfria för alla oberoende av inkomster.    

    Man ämnar spara in 61 miljoner euro inom servicen för personer med funktionsnedsättning. Hur stor del av denna besparing uppnås genom att personer över 75 år inte längre får färdtjänst för personer med funktionsnedsättning utan i stället får service med stöd av socialvårdslagen?

    Det beräknas att man kommer att uppnå besparingar på cirka 52 miljoner euro genom att personer med funktionsnedsättning som har fyllt 75 år utesluts från tillämpningsområdet för speciallagstiftningen om service för personer med funktionsnedsättning. En översyn av sätten att ordna service som stöder rörligheten (färdtjänst), omvärdering av antalet resor och ökad samordning av resor uppskattas ge besparingar på 19,7 miljoner euro.

    Vad betyder det att tjänsterna blir beroende av prövning när en person fyller 75 år?

    Personer med funktionsnedsättning har s.k. subjektiv rätt till många av de tjänster som det föreskrivs om i handikappservicelagen. Kommunen måste då bevilja tjänsten i den omfattning som lagen förutsätter till var och en som uppfyller de i lagen föreskrivna kriterierna för att få tjänsten. Kommunen kan inte neka en sådan tjänst t.ex. på grund av kostnadsskäl. Även de behovsprövade tjänsterna (enligt socialvårdslagen) baserar sig på bedömning av det individuella servicebehovet, och förutsättningarna för när tjänsterna kan fås anges i lag.

    När det gäller behovsprövade tjänster har myndigheterna dock mera möjligheter att överväga huruvida en person behöver en viss tjänst och att besluta om det anslag som ska reserveras för tjänsten.  Kommunen kan trygga den rätt till oundgänglig omsorg och tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster som det föreskrivs om i grundlagen även med behovsprövade tjänster.

     

  • Vad innebär den planerade 75-årsgränsen för handikappservicen?

    Varför har just åldersgränsen 75 år föreslagits?

    Enligt tillgänglig information om användningen av tjänster växer det servicebehov som sammanhänger med åldrande på befolkningsnivå efter åldern 75 år.

    Varför ska man ha en sådan åldersgräns?

    Arbetsgruppen för revidering av handikapplagstiftningen föreslog ifjol att lagens tillämpningsområde avgränsas så att den lagstiftning som gäller personer med funktionsnedsättning inte ska tillämpas på en person vars funktionsförmåga är nedsatt huvudsakligen på grund av sjukdomar och funktionella begränsningar som är åldersrelaterade. En sådan avgränsning är dock inte nödvändigtvis tillräckligt klar och leder till gränsdragning och tolkningstvister om vad som är en åldersrelaterad sjukdom eller funktionell begränsning. För närvarande sker det mycket gränsdragning och tolkning i såväl kommuner och domstolar på grund av de oklara kriterierna.

    Tanken bakom åldersgränsen är att de behov som äldre personer med funktionsnedsättning har ska jämföras med de behov och de situationer som personer i deras egen åldersgrupp har. Genom åldersgränsen undviks bedömningen av om en äldre persons behov av hjälp beror på en funktionsnedsättning eller på nedsatt funktionsförmåga på grund av ålder. Efter en viss ålder ska de äldres servicebehov bedömas och tjänsterna ordnas på basis av funktionsförmåga och hjälpbehov.  Detta är också utgångspunkten i äldreomsorgslagen, som även gäller äldre personer med funktionsnedsättning. Äldre personer med funktionsnedsättning ska enligt sin egen betalningsförmåga betala för den socialservice som de får på samma sätt som övriga äldre personer som är i behov av service.

    Hur säkerställer man att även personer med funktionsnedsättning som fyllt 75 år får service i fortsättningen?

    I fortsättningen ordnas servicen för äldre personer på lika villkor enligt socialvårdslagen och äldreomsorgslagen med beaktande av de individuella behoven såsom socialvårdslagen förutsätter.

    Slopas handikappservicen för personer med funktionsnedsättning som är äldre än 75 år?

    I detta stadium är tanken att åldersgränsen på 75 år ska gälla all handikappservice. Äldre personer med funktionsnedsättning överförs från handikappservicen till att omfattas av hemmavård, boendeservice och ändringsarbeten i bostad enligt socialvårdslagen. Dessa tjänster är dock sådana att man måste sörja för deras fortsättning även om de ordnas med stöd av sociallagstiftningen. Till skillnad från tidigare kan klientavgifter tas ut för tjänsterna.
     
    Klientavgifterna bestäms enligt inkomsterna, dvs. avgifter tas inte ut av dem som har det dåligt ställt. Klientavgifter kan också sänkas eller efterskänkas enligt klientavgiftslagen.  

    Kan en person med funktionsnedsättning bli helt utan service när han eller hon fyller 75 år?

    En äldre person som har haft rätt till handikappservice kan i praktiken inte bli helt utan service.

    Kommer äldre personer med funktionsnedsättning att lämnas åt sitt öde?

    Nej. Redan nu garanterar socialvårdslagen och äldreomsorgslagen att när en person med funktionsnedsättning inte längre omfattas av specialomsorger efter att ha fyllt 75 år ska servicebehoven utredas ändamålsenligt och han eller hon får service på basis av detta också i fortsättningen.

    Hur snabbt måste myndigheterna bedöma en äldre persons servicebehov?

    För att säkerställa bedömningen av servicebehovet för äldre finns det i socialvårdslagen en specialbestämmelse som tryggar ställningen för personer över 75 år. Enligt bestämmelsen ska bedömningen av servicebehovet påbörjas senast den sjunde vardagen efter det att den äldre personen, en anhörig eller en närstående eller personens lagliga företrädare har kontaktat den kommunala myndighet som ansvarar för socialservicen för att få service. När en äldre persons servicebehov utreds och beslut om service fattas ska dessutom bestämmelserna i äldreomsorgslagen iakttas.

     

  • Färdtjänst för personer över 75 år

    Vad händer med färdtjänsten för äldre personer med funktionsnedsättning?

    Färdtjänst (i fortsättningen service som stöder rörlighet) ordnas i framtiden enligt socialvårdslagen som service som stöder rörligheten, när en person har fyllt 75 år. Om servicen och hur den tillhandahålls föreskrivs i socialvårdslagen. Stöd för rörligheten kan ordnas på många olika sätt, såsom samtransporter, genom handledning i rörlighet, ordnandet av en följeslagare som följer med transporten och så vidare.

    Det kan dock ske förändringar i antalet resor. De ordnas inte nödvändigtvis i nuvarande omfattning med ett minimiantal som lagen förutsätter, dvs. 18 resor per månad. Äldre personer använder också för närvarande cirka 5 resor per månad. Ordnandet av resor förändras med andra ord mer så att de är beroende av kommunens prövning, men det är ändamålsenligt att alltid göra det möjligt för alla äldre personer att röra sig enligt behovet.

    Avsikten är att spara 61 miljoner euro på tjänsterna för äldre personer. Hur stor andel av detta nås genom att färdtjänstresorna slopas för alla personer med funktionsnedsättning som är över 75 år och tjänsterna ordnas enligt socialvårdslagen?

    Enligt uppskattningar ger en uteslutning av personer med funktionsnedsättning som har fyllt 75 år från tillämpningsområdet för den speciallagstiftning som gäller handikappservice besparingar på ca 52 miljoner euro. En översyn av sätten att ordna service som stöder rörligheten (färdtjänst), omvärdering av antalet resor och ökad samordning av resor uppskattas ge en besparing på 19,7 milj. euro.

    Om personer över 75 år inte längre får färdtjänst med stöd av den lagstiftning som gäller personer med funktionsnedsättning, hur ska då personer med funktionsnedsättning som är över 75 år kunna uträtta ärenden?

    Behovet av färdtjänst och individuell färdtjänst kan minskas genom att göra trafiken mer tillgänglig, genom att utveckla anrops- och servicetrafiken, genom att ge handledning i rörlighet t.ex. med hjälp av en fysioterapeut och genom att ordna så att en ledsagare följer med under transporten. I den nya socialvårdslagen finns dessutom en specialbestämmelse om service som stöder rörligheten för personer som inte klarar av att självständigt använda allmänna trafikmedel på grund av sjukdom eller skada och som behöver service för att kunna uträtta ärenden eller på grund av något annat behov som hör till det dagliga livet.

    Även hemservice i enlighet med socialvårdslagen inbegriper enligt lagen att fullgöra eller bistå vid fullgörandet av uppgifter och funktioner som hör till uträttande av ärenden.

  • Boendet för personer med funktionsnedsättning

    Kommer boendeservicen för personer med funktionsnedsättning att skäras ned i en situation där institutionsboendet avvecklas?

    Avsikten är inte att skära ned boendeservicen för utvecklingsstörda eller andra personer med funktionsnedsättning (med undantag för 75 års åldersgräns) utan att för alla ordna tjänster som svarar mot de individuella behoven. Ett centralt mål med reformen av handikapplagstiftningen är att främja rätten till självständigt boende och övrig delaktighet samt den hjälp och det stöd som behövs för detta för personer med funktionsnedsättning. Detta innebär en minimering av institutionsvården och tillgång till tjänster som ges i de egna närmiljöerna och som stöder att de klarar av de vardagliga sysslorna. Dessa är tjänster som stöder hemmaboende, träning och annat stöd. Utvecklingen av dessa tjänster har i förslaget beräknats orsaka ökade kostnader. Tjänsterna ska utvecklas med totalt 23 miljoner euro.  

    För närvarande är de stödtjänster som är nödvändiga för boendet för personer med funktionsnedsättning avgiftsfria, men hur blir det i fortsättningen?

    Bakom de avgiftsfria tjänster som personer med funktionsnedsättning behöver på grund av skada finns en tanke om att det är fråga om tjänster som syftar till jämlikhet i verksamhetsförutsättningarna och att främja likvärdighet i förhållande till personer utan funktionsnedsättning. Tjänster som behövs på grund av skada är sådana som andra personer inte behöver och därför tas inte någon avgift ut för dessa. Arbetsgruppen för revidering av handikapplagstiftningen föreslog att tjänsterna med vissa undantag ska föreskrivas som avgiftsfria också i den nya speciallagen. Det är fråga om positiv särbehandling som behövs för att genomföra verklig likvärdighet. Om tjänsterna inte hänför sig till ett behov på grund av skada, betalar personerna med funktionsnedsättning för dem som andra människor. Så är fallet även i dagsläget när det gäller till exempel färdtjänst som ersätter den allmänna kollektivtrafiken. 

    Blir en person som har bott i stödboende tvungen att flytta när han eller hon fyller 75 år?

    En person som har bott i stödboende behöver inte på grund av lagändringen flytta bort från sitt hem när han eller hon har fyllt 75 år. Personens individuella servicebehov bedöms och de tjänster som personen behöver ordnas med stöd av annan social- och hälsovårdslagstiftning än handikappservicelagen (socialvårdslagen, äldreomsorgslagen och eventuellt t.ex. lagen om stöd för närståendevård). Tjänsterna och de klientavgifter som tas ut för dem kan ändras. För regelbundna tjänster tas det i allmänhet ut en avgift som är anpassad till inkomsterna. 

     

  • Barndagvård och transporter för utvecklingsstörda barn

    Försämras kvaliteten på den rehabiliterande dagvården för utvecklingsstörda barn?

    Nej, eftersom avsikten nu enbart är att förenhetliga indrivningen av klientavgifterna inom dagvården: alla familjer betalar i fortsättningen för dagvården enligt sina inkomster. Avgiften kan dock sänkas eller den kan till och med slopas om det finns grunder för detta.

    En förändring som berör avgifterna påverkar inte dagvårdens innehåll. Om ett barn som är utvecklingsstört eller på ett annat sätt har en funktionsnedsättning behöver särskilt stöd, tjänster eller rehabilitering inom dagvården, kan och ska det fortsatt ordnas för honom eller henne i anslutning till daghemmet/dagvården.

    Varför ska utvecklingsstörda barn inte längre få avgiftsfri dagvård?

    För närvarande behandlar lagen olika grupper av personer med funktionsnedsättning på olika sätt: Dagvård för utvecklingsstörda barn kan betraktas som sådan rehabilitering som avses i specialomsorgslagen och den har då tillhandahållits gratis. Övriga familjer med barn med funktionsnedsättning betalar i regel för dagvården som alla andra.

    Dagvård/småbarnspedagogik är en så kallad normaltjänst, en tjänst som är avsedd för alla barn. I princip beror behovet av barndagvård på föräldrarnas arbete. Utgående från likvärdighet betalar även familjerna med barn med funktionsnedsättning för dagvården enligt samma principer som de övriga familjerna. Avgiften kan av grundad anledning sänkas och den kan efterskänkas också i fortsättningen.   

    Hur förändras transporterna av barn med funktionsnedsättning till daghemmet?

    Huvudregeln är att alla föräldrar sköter om transporten av barnet till daghemmet. Om ett barn med funktionsnedsättning på grund av skada inte kan använda allmänna trafikmedel och familjen saknar egen bil, kan färdtjänst vid behov ordnas i sista hand enligt handikapplagstiftningen och en klientavgift tas ut för tjänsten såsom nu. Som del av tjänsterna inom specialomsorgen är resorna avgiftsfria för dem nu. 

Mer information

Jaana Huhta, neuvotteleva virkamies 
STM, Sosiaali- ja terveyspalveluosasto, Sosiaalipalveluryhmä 0295163407