FI SV EN

Europeiska kommittén för sociala rättigheter

Europeiska kommittén för sociala rättigheter är ett opartiskt undersökningsorgan som verkar inom Europarådet. Kommittén undersöker om länder som godkänt den Europeiska sociala stadgan har följt bestämmelserna i stadgan. Kommittén övervakar att avtalet följs genom att gå igenom årliga rapporter som staterna avlämnar där de berättar om verkställandet av avtalet. Dessutom kan man enligt ett tilläggsprotokoll till stadgan anföra klagomål till kommittén.

Med hjälp av systemet med klagomål försöker man effektivera verkställandet av de rättigheter som tryggas i stadgan. Finland har beviljat alla medborgarorganisationer rätt att anföra kollektiva klagomål till kommittén.

Klagomålen garanterar att organisationer, såsom arbetsmarknadsparter och medborgarorganisationer, har möjlighet att klaga hos Europeiska kommittén för sociala rättigheter. En organisation kan anföra ett klagomål om man misstänker att stadgan inte har verkställts i tillräcklig utsträckning i en medlemsstat som godkänt protokollet för klagomålet.

Privatpersoner kan däremot inte anföra klagomål till Europeiska kommittén för sociala rättigheter.

Kommittén består av 15 oberoende sakkunniga som Europarådets ministerkommitté utser för en mandatperiod på sex år.

Kommitténs beslut angående klagomålet om Finlands socialskyddssystem

Ett klagomål har anförts till kommittén för sociala rättigheter angående nivån på Finlands minimitrygghet. Beslutet i ärendet offentliggjordes av Europarådet den 11 februari 2015.

Europeiska kommittén för sociala rättigheter anser att miniminivån på socialskyddsförmånerna i Finland är otillräckliga.

Frågor och svar om kommitténs beslut

1. Vad grundar sig kommitténs beslut på?

Kommittén synar nivån på enskilda förmåner, såsom sjukdagpenningen eller arbetsmarknadsstödet, i förhållande till finländarnas medelinkomst. På grundval av detta har kommittén konstaterat att minimiförmånerna är för låga.

Finland bedömer de sociala förmånernas tillräcklighet annorlunda, eftersom sociala förmåner, avgiftsfria tjänster och olika avgiftstak för social- och hälsovården i Finland utgör en helhet. Dessutom bedömde kommittén utkomststödets belopp endast utifrån utkomststödets grunddel och beaktade inte utkomststödets kompletterande delar som nästan utan undantag betalas ut.

2. Hur svarar Finland kommittén?

Finland anser att kommittén har tolkat det finländska socialskyddssystemet annorlunda än vad Finland gör. I Finland utgör sociala förmåner, avgiftsfria tjänster och olika avgiftstak för social- och hälsovården en helhet.

Nivån på en enskild förmån är inte en bra indikator, eftersom utkomsten kan bestå av exempelvis arbetsmarknadsstöd, bostadsbidrag och utkomststöd i Finland. Dessutom har bland annat offentliga hälsovårdstjänster och receptbelagda läkemedel egna avgiftstak som håller kundens hälsovårdskostnader på en skälig nivå.

Finland anser att minimitrygghetens tillräcklighet bör bedömas som en helhet dit alla förmåner som betalas ut i pengar samt kompletterande tjänster och avgiftstak räknas.

3. Hur fortskrider ärendet?

Beslutet behandlas i Europarådets ministerkommitté i mars 2015, då Finland framför sin egen åsikt. Ministerkommittén kan inte ändra innehållet i beslutet, men Finland måste ändå rapportera minimitrygghetens nivå till kommittén för sociala rättigheter tills kommittén anser att förmånerna är på en tillräcklig nivå.