Allmänt om klientavgifterna – vanliga frågor

På den här sidan har vi samlat de vanligaste frågorna om klientavgifterna. Svaren är generella och riktgivande. Social- och hälsovårdsministeriet kan inte ta ställning till enskilda fall på ett juridiskt bindande sätt. Ministeriet kan som förvaltningsmyndighet endast ge allmänna instruktioner.

Bestämmelser om klientavgifterna finns i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (klientavgiftslagen, 734/1992) och förordningen om klientavgifter inom social- och hälsovården (klientavgiftsförordningen, 912/1992).

I frågor som gäller socialvårdens tjänster kan du vid behov kontakta kommunens socialombudsman. Frågor som gäller hälso- och sjukvårdens tjänster besvaras av kommunens patientombudsman.

Social- och hälsovårdsministeriet behandlar inte anmärkningar, klagomål eller besvär. För behandlingen av dem ansvarar kommunerna, regionförvaltningsverken, Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården (Valvira), riksdagens justitieombudsman och justitiekanslern i statsrådet.

Ändringssökande

Enligt 15 § i klientavgiftslagen får ändring i en tjänsteinnehavares beslut om avgift sökas först genom att omprövning begärs och sedan genom att det beslut som fattats med anledning av begäran om omprövning överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen.

Den tidsfrist som har satts ut för begäran om omprövning börjar löpa från det att den avgiftsskyldige har fått del av beslutet. Till ett beslut om avgift ska enligt klientavgiftslagen fogas anvisningar om hur omprövning begärs hos prövningsorganet.

 

Ofta ställda frågor: klientavgifter

  • Avgifter för läkarutlåtanden

    Du har för avsikt att ansöka om rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten. Som bilaga till ansökan krävs ett B-utlåtande av läkare. Behöver jag betala för B-utlåtandet i fråga?

    Det väsentliga är om det är fråga om ett utlåtande/intyg som hänför sig till vård. Frågan ska bedömas från fall till fall. I sitt beslut (dnr 1739/4/09) har riksdagens justitieombudsman konstaterat att ett utlåtande som getts för att beviljas rehabilitering som ordnas av Folkpensionsanstalten kan tolkas som ett utlåtande som hänför sig till vård. I ett sådant fall bör B-utlåtandet normalt vara avgiftsfritt. Om ett intyg ges över specialiserad sjukvård kan avgift tas ut för intyget.

    Intyg som inte hänför sig till vård är till exempel olika hälsointyg som behövs när man ansöker om körkort eller söker arbete. För dessa kan en avgift tas ut.
    Lagstiftningen föreskriver dock inte uttömmande om vilka intyg eller utlåtanden av yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som är avgiftsfria. Frågan om avgifter begränsas till en bedömning av om det är fråga om ett utlåtande som hänför sig till vård.

  • Vilket års avgiftstak ?

    Jag besökte polikliniken vid sjukhuset i december 2010. Jag fick fakturan för besöket i januari 2011. Inräknas denna besöksavgift i klientavgifterna för år 2010 eller först i klientavgifterna för år 2011?

    Klientavgifterna för offentliga hälsovårdstjänster har ett årligt avgiftstak. Uppföljningsperioden för avgiftstaket är ett kalenderår. År 2013 är avgiftstaket 636 euro.

    Avgiftstaket för år 2010 beaktar avgifter som tagits ut för vårdbesök under år 2010. I detta fall inkluderas poliklinikbesöket i december 2010 i avgiftstaket för år 2010. Faktureringsdagen eller tidpunkten för betalning av fakturan saknar därmed betydelse.

  • Sjukhusavgifter

    Jag tvingades under en och samma dag först besöka en specialläkarmottagning varifrån jag flyttades över till en sjukhusavdelning. För denna dag debiterades jag en avgift för ett poliklinikbesök samt en avgift för kortvarig institutionsvård. Är detta korrekt?

    När en patient undersöks eller vårdas på sjukhus eller på en specialistledd poliklinik vid en hälsovårdscentral, kan en avgift på högst 29,30 euro tas ut. Om patienten emellertid tas in för vård på sjukhus direkt efter en undersökning på polikliniken, får endast en avgift för kortvarig institutionsvård för denna dag tas ut.

    Ändring får sökas i ett beslut som gäller klientavgifter för social- och hälsotjänster.

  • Alltför hög klientavgift

    Jag har helt enkelt inte råd att betala den klientavgift som min hemkommun tar ut för kontinuerliga och regelbundna besök av hemtjänsten. Jag är ensamförsörjare och hankar mig även i övrigt fram på fattigdomsgränsen. Kunde social- och hälsovårdsministeriet sänka min avgift?

    Social- och hälsovårdsministeriet har till uppgift att bereda riksomfattande lagstiftning inom social- och hälsovården. Behandling av och beslut om enskilda fall hör inte till ministeriets uppgifter.

    Enligt 11 § i klientavgiftslagen ska dock en kommun nedsätta en klientavgift om förutsättningarna för personens eller dennes familjs försörjning eller förverkligandet av personens försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut. Avgiften kan också efterskänkas helt. Nedsättning eller efterskänkande av avgift baserar sig alltid på en lägesbedömning. En riksomfattande anvisning om vilka aspekter kommunen ska beakta när den överväger dessa möjligheter finns inte.

  • Familjens utkomst hotad

    Mamman till mitt barn insjuknade i relativt ung ålder i en fortskridande sjukdom och bor nu i ett servicehus. Serviceboendet tar nästan alla hennes inkomster, och nästan ingenting blir kvar för eget bruk för att inte tala om att det skulle bli något över för vårt minderåriga barn gentemot vilket hon emellertid har försörjningsplikt. Vi kämpar ständigt med utkomsten. Är detta rimligt? 

    Enligt 11 § i klientavgiftslagen ska en avgift som fastställts för socialvårdsservice och en sådan avgift för hälsovårdsservice som bestämts enligt en persons betalningsförmåga efterskänkas eller nedsättas till den del förutsättningarna för personens eller dennes familjs försörjning eller förverkligandet av personens försörjningsplikt äventyras av att avgiften tas ut.

    Om nedsättning eller efterskänkande av avgift bestäms alltid från fall till fall. Nedsättning eller efterskänkande av avgift är primära alternativ i förhållande till beviljande av utkomststöd.

    Det finns ingen riksomfattande anvisning om vilka aspekter kommunen ska beakta när den överväger nedsättning eller efterskänkande av avgift.

  • Boendeavgift för kommunens servicebostad

    Hur fastställs klientavgiften för boendeservice?

    Boendeservice för äldre ordnas huvudsakligen med stöd av socialvårdslagen. Detta baserar sig på 22 och 23 § i lagen samt 10 § i socialvårdsförordningen.

    Det finns inga särskilda bestämmelser i lagen om klientavgifter för boendeservice (service- och stödboende) enligt socialvårdslagen och därmed kan kommunen bestämma avgifterna inom gränserna för de allmänna bestämmelserna i lagen. Den avgift som tas ut för servicen får vara högst lika stor som kostnaderna för serviceproduktionen. För service betalas enligt kommunens prislista eller prislistan för en annan tillhandahållare av boendeservice.

    En avgift får tas ut enligt personens betalningsförmåga. Avgifterna för boendeservice som kommunen ordnar är också i regel inkomstrelaterade. För boendet tas i regel ut hyra separat enligt ett hyresavtal. Det saknas riksomfattande författningar om hur mycket en klient som bor i en servicebostad ska ha pengar till sitt förfogande. Social- och hälsovårdsministeriet håller på för närvarande att reformera lagstiftningen om klientavgifter. Syftet är att revidera avgifterna för boendeservice och föreskriva om enhetliga grunder för bestämmande av avgifterna.

    Ändring i ett beslut om avgift av en tjänsteinnehavare får sökas enligt 15 § i klientavgiftslagen och vid behov vidare genom besvär hos förvaltningsdomstolen.

  • Måste mor sälja eller hyra ut?

    Min mor har tagits in för långvarig institutionsvård på hälsovårdscentralens bäddavdelning. Hennes hemkommun meddelade nu att mors hem bör säljas eller hyras ut för att avgiften för mors långtidssjukvård kan täckas med dessa medel. Är detta helt obligatoriskt?

    Hos personer i långvarig institutionsvård tas ut en avgift som bestäms enligt betalningsförmågan. Om detta föreskrivs i 7 c § i klientavgiftslagen. Avgiften kan enligt klientavgiftslagen uppgå till högst 85 procent av klientens månadsinkomster (nettoinkomster). Om bestämmande av inkomster föreskrivs i 10 b §. Avgiften får dock vara högst så stor att klienten har till sitt förfogande minst 99 euro per månad (år 2013).

    Om avdrag från inkomsterna föreskrivs i 10 c §. Kostnader för egen bostad beaktas inte som en faktor som sänker avgiften för långvarig vård.

    En kommun kan inte förplikta en person i institutionsvård att sälja eller hyra ut sitt gamla hem. Det finns dock skäl att komma ihåg att avgifterna för långvarig institutionsvård är direkt utsökbara. Med andra ord om en vårdavgift som bestämts av kommunen inte betalas kan er mor bli föremål för utsökning direkt utan dom eller beslut av domstol. Om frågan föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007).