FI SV

Frågor och svar om den nya socialvårdslagen

Socialvårdslagens reformer träder i kraft stegvis: reformen om hemservice från början av 2015 och huvudparten av den övriga lagstiftningen i april 2015. Ändringarna som gäller brådskande placering inom barnskyddet träder i kraft från början av 2016.

På den här sidan har vi samlat frågor och svar om följande ämnesområden som berör verkställandet av lagen. Varje rubrik är en länk som för dig till frågor och svar om ämnet. Dessutom hittar du följande länkar nere på sidan

Om du inte hittar ett lämpligt svar lönar det sig att även söka med ämnesord i sökfunktionen (ctrl+f).

Till sidans slut

Egen kontaktperson

Vem kan vara en egen kontaktperson och när utses hen?

Den egna kontaktpersonen ska utses senast efter bedömningen av servicebehovet. Det naturligaste valet är en anställd som den servicebehövande även annars är i kontakt med i samband med servicen.

Den egna kontaktpersonen ska ha en utbildning inom socialvård som är ändamålsenlig med tanke på servicehelheten. Om klienten behöver särskilt stöd ska den egna kontaktpersonen eller en person som utför klientarbete med klienten vara en socialarbetare.

Måste man alltid utse en egen kontaktperson?

Enligt lagen behöver man inte utse en kontaktperson om det är tydligt att en sådan inte behövs. I samband med bedömningen av servicebehovet ska man diskutera med klienten om hen behöver en egen kontaktperson. Man kan låta bli att utse en egen kontaktperson t.ex. om det är sannolikt att klientrelationen är mycket kortvarig eller om klienten har en annan viktig stödperson. En sådan situation kan uppkomma t.ex. då sjukhusets socialarbetare varit klientens närmaste anställda inom socialvården och man inte kommer att skriva ut patienten, utan man planerar t.ex. långvarig sjukhusvård av en särskilt svårskött patient.

Behöver klienten en egen kontaktperson om hen redan har en ansvarig arbetstagare?

Enligt lagen kan alla få en egen kontaktperson och alla har rätt till bedömning av servicebehovet i början av klientrelationen. Om klienten redan har en ansvarig arbetstagare på basis av någon annan lag, t.ex. äldreomsorgslagen eller barnskyddlagen, behöver man inte utse en egen kontaktperson.

Kan en socialarbetare som arbetar inom specialsjukvården (vuxenpsykiatri) vara egen kontaktperson, eller ska kontaktpersonen alltid vara en socialarbetare som är anställd av kommunen?

Kontaktpersonen borde vara anställd av kommunen, eftersom den egna kontaktpersonens uppgift är att se till att klientens service ordnas i enlighet med bedömningen av servicebehovet. Sjukhusets socialarbetare kan ändå ha en central roll som den egna kontaktpersonens arbetspar. Denna roll kan vara särskilt viktig då man bedömer klientens servicebehov.

Till början

Personer som behöver särskilt stöd

Vad menar man med personer som behöver särskilt stöd?

En person som behöver särskilt stöd avser en person som har särskilda svårigheter att söka och få de social- och hälsovårdstjänster som hen behöver. Svårigheten kan bero på att personen har en kognitiv eller psykisk skada eller sjukdom, ett allvarligt rusmedelsproblem eller behöver flera olika stödformer på samma gång. Det övervägs och fastställs alltid från fall till fall om klienten är en person som behöver särskilt stöd på det sätt som avses i lagen.

Hur garanterar socialvårdslagen att personer som behöver särskilt stöd får hjälp?

Socialarbetaren ansvarar för bedömningen av servicebehovet. Vid behov samarbetar hen t.ex. med en rehabiliteringshandledare eller socialhandledare. Den egna kontaktpersonen eller den person som utför klientarbete med klienten ska vara en socialarbetare.

Socialarbetaren fattar beslut om alla behövliga socialtjänster för personen som behöver särskilt stöd om detta ligger i klientens intresse. Vid behov fattar hen dessa beslut i samarbete med hälsovården, undervisningsväsendet eller arbets- och näringsförvaltningen. Samarbete kan t.ex. behövas i situationer där en rehabiliteringsklient inom mentalvården ska skrivas ut från sjuhuset.

 

Barn som behöver särskilt stöd

Hur fastställs kriterierna för ett barn som behöver särskilt stöd?

Ett barn kan behöva särskilt stöd av samma orsaker som andra personer som behöver särskilt stöd eller på grund av att barnets uppväxtförhållanden äventyrar eller inte tryggar barnets hälsa eller utveckling eller om barnet genom sitt beteende äventyrar sin hälsa eller utveckling. Definitionen motsvarar det som tidigare fastställts i lagen om kommunens skyldighet att ordna stödåtgärder för öppenvården i enlighet med barnskyddslagen.

Kan barn som behöver särskilt stöd vara i klientförhållanden i enlighet med både socialvårdslagen och barnskyddslagen?

Definitionen "barn som behöver särskilt stöd" har fastställts för socialvårdslagen eftersom det finns särskilda bestämmelser för denna grupp. Begreppet används inte inom barnskyddet eftersom en klientrelation inom barnskyddet redan i sig förutsätter att man uppfyller vissa kriterier. Eftersom socialvårdslagen är en allmän lag och barnskyddslagen är en speciallag skulle en klient inom barnskyddet vanligen inte dra någon nytta av att man tillämpade socialskyddslagens bestämmelser på hen. Socialvårdslagens beslut som tryggar vård och omsorg (46 §) är ett undantag. I paragrafen fastställs rätten för personer som behöver särskilt skydd till ett särskilt beslutsförfarandet så att de säkert ska få den service de behöver. I barnskyddslagen finns ingen motsvarande bestämmelse, så i fortsättningen gäller denna bestämmelse även klienter inom barnskyddet.

Vem fastslår om ett barn behöver särskilt stöd?

Den slutliga bedömningen görs av socialarbetaren. Socialarbetaren gör en individuell bedömning av personens behov av särskilt stöd. Man är alltså alltid tvungen att bedöma behovet av speciellt stöd då man börjar tillämpa en viss paragraf, Bedömningen av ett barns situation motsvarar ändå det som man redan länge varit tvungen att göra inom barnskyddet: Först bedömer man om barnet eventuellt är i behov av barnskydd. Därefter bedömer socialarbetaren om barnet i fortsättningen behöver en klientrelation med barnskyddet. Även i bedömningen av servicebehovet kan det komma fram att barnets behov av stöd är mindre än vad som ursprungligen antogs.

Till början

Beslutsfattande

Måste det fattas ett beslut om socialarbete/socialhandledning och om möten mellan klienten och den egna kontaktpersonen/socialarbetaren som hör ihop med detta?

Vad gäller beslut har regleringen inte ändrats i och med den nya socialvårdslagen. Klienten har alltid rätt till ett beslut, och detta är särskilt viktigt om beslutet är negativt och ingen service eller inget stöd ges. Klienten kan inte överklaga om hen inte får ett skriftligt beslut. Däremot har klienten sällan behov av att få ett beslut om den egentliga verksamheten, vilket är avgiftsfritt.

Beslut som tryggar vård och omsorg (46 §)

Är det meningen att den egna kontaktpersonen som utarbetat klientplanen och tjänsteinnehavaren som fattar besluten i enlighet med 46 § i socialvårdslagen är olika personer?
Lagen kräver att den egna kontaktpersonen som utarbetat klientplanen är en annan person än den som fattar helhetsbeslutet som tryggar vård och omsorg som avses i 46 §. Bakom detta ligger tanken att personen som fattar beslutet om all den socialservice som är nödvändig för hälsan och utvecklingen hos en person som behöver särskilt stöd har mycket makt. Den person som utarbetar klientplanen för personen som behöver särskilt stöd och som fastställer vilka tjänster som är oumbärliga har också mycket makt.

Vad betyder det i praktiken att beslut ska verkställas inom tre månader?

Ett socialvårdsärende inleds på ansökan eller när en arbetstagare inom kommunens socialvård annars i sitt arbete får kännedom om en person som eventuellt behöver socialvård. Tiden räknas från denna stund, och inte från stunden då bedömningen av servicebehovet har gjorts.
Exempel: I bedömningen av servicebehovet konstateras att en familj behöver en stödfamilj. Familjen ska få en stödfamilj inom tre månader från datumet då ärendet blev anhängigt – inte från den stund då servicebehovet bedömdes.

Är det så att socialhandledare inte längre har en lagstadgad rätt att fatta beslut?

I socialvårdslagslagen stiftas inte vem som fattar servicebeslut. Socialvårdare kan fortsättningsvis fatta beslut inom socialvården. Det enda undantaget är beslut som tryggar vård och omsorg för personer som behöver särskilt stöd paragraf 46. Dessutom gäller fortfarande bestämmelserna om vård mot personens vilja och överföringen av socialnämndens beslutanderätt.

Till övervakat umgänge mellan barn och förälder hör många olika sorters familjesituationer som kan beröra invånare i flera olika kommuner.

– För vem fattas beslutet om umgänge, föräldern med umgängesrätt eller barnet, och vilken instans betalar för denna service?
– För vem fattas beslutet om övervakat umgänge mellan barn och förälder om klienterna bor i olika kommuner?
– Vilken kommun betalar för denna service?

Den betalande kommunen bestäms alltid enligt barnet, d.v.s. beslutet fattas för barnet. Beslutet skickas till den vårdnadshavare som barnet bor hos och till kännedom för föräldern med umgängesrätt.

Vem fattar beslut om till exempel hemservice (då det inte är fråga om ett barn som behöver särskilt stöd)? Kan till exempel en servicechef/chef för familjearbete som inte är socialarbetare fortsättningsvis fatta dessa beslut?

Ja. Om det inte är fråga om ett barn som behöver särskilt stöd ska den som bedömer servicebehovet ha den behörighet som avses i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som är ändamålsenlig med tanke på bedömningen av servicebehovet.

Till början

Anmälan om behov av socialvård

I både barnskyddslagen och socialvårdslagen ges anvisningar om att kontakta socialvården för att bedöma klientens behov av stöd. Vad är skillnaden mellan dessa?

Enligt socialskyddssystem tar man kontakt då det finns et uppenbart behov av socialvård. Enligt barnskyddslagen tar man kontakt då personen i sin uppgift fått kännedom om ett barn för vars del behovet av vård och omsorg, omständigheter som äventyrar barnets utveckling eller barnets eget beteende kräver att behovet av barnskydd utreds. I barnskyddsärenden är alltså tröskeln för att ta kontakt lägre om man misstänker att barnet har behov av barnskydd.

För socialvårdens del används uttrycket uppenbart behov. Då förutsätts det inte till exempel att barnet eventuellt är i behov av barnskydd. Det räcker att barnet eller personen har ett uppenbart behov av förebyggande service och därmed uppkommer skyldigheten att agera tidigare.

I praktiken borde man göra så att man följer socialvårdslagen, så att barnskyddslagen inte längre behövs så ofta.

I både barnskyddslagen och socialvårdslagen ges anvisningar om att kontakta socialvården för att bedöma klientens behov av stöd. Hur påverkar de olika anmälningarna den mottagande myndighetens skyldighet att agera?

Och ska personen som gör anmälan veta på basis av vilken paragraf hen gör anmälan?

Professionella socialvårdare är skyldiga att agera i båda fallen. Samarbetspartnern behöver inte veta vilken paragraf hen följer – det viktigaste är att kontakta socialvården och berätta om misstankarna som väckts eller det eventuella servicebehovet. Det är meningen att man ska kontakta socialvården tillsammans med klienten.

Hur ska en socialarbetare agera då hen meddelas om ett stödbehov i enlighet med socialvårdslagen, men hen bedömer att det är fråga om en situation som kommer under barnskyddslagen?

Enligt socialvårdslagen är det inte personen som mottar anmälan som bedömer servicebehovet. Däremot är mottagaren skyldig att se till att informationen går dit den ska. För att ett ärende ska behandlas av barnskyddet krävs inte en barnskyddsanmälan. Barnskyddsärendet blir anhängigt då en anställd på barnskyddet får kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd. Informationen kan förutom en anmälan även komma till exempel genom en ansökan eller så att den anställda på något annat sätt i sitt arbete får kännedom om ett barn som är i behov av barnskydd.

Till början

Bedömning av servicebehovet

Hur ska man agera om det under bedömningen av servicebehovet framkommer ett behov att utreda behovet av barnskydd?

Förvandlas anmälan om ett barn i behov av socialvård till en barnskyddsanmälan och registreras den som en barnskyddsanmälan? Hur kommer man i fortsättningen att följa med antalet barnskyddsanmälningar ur denna synvinkel?

För att ett barnskyddsärende ska bli anhängigt krävs inte en barnskyddsanmälan. Barnskyddsärendet blir fortsättningsvis anhängigt då en anställd på barnskyddet får kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd. Informationen kan förutom en anmälan även komma till exempel genom en ansökan eller så att den anställda på något annat sätt i sitt arbete får kännedom om ett barn som är i behov av barnskydd.

I registret över barnskyddsanmälningar införs inte fall där en anställd tagit kontakt tillsammans med klienten med stöd av 35 § i socialvårdslagen eller 25 a § i barnskyddslagen. D.v.s. meddelanden ändras inte till barnskyddsanmälningar i efterhand.

När är det uppenbarligen obehövligt att bedöma servicebehovet, förutom då en bedömning nyligen har gjorts?

Det är fråga om klientens rättigheter, så denna del av lagen ska tolkas strikt. Klienten ska informeras om hens rättighet att få sitt servicebehov bedömt.

En omfattande bedömning av servicebehov som görs i början av ett klientförhållande är en av de åtgärder som är ämnade för att föra socialvårdstjänsterna närmare tidigt stöd. I samband med bedömningen av servicebehovet ska man förklara för klienten vilka hens rättigheter och skyldigheter är på basis av den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen. Detta förutsätter att de som är anställda inom socialvärden ska vara beredda på och tillräckligt känsliga för att kunna identifiera faktorer som kan påverka klientens övergripande situation, och även berätta om de tjänster som kan hjälpa och förbättra klientens övergripande situation och som klienten själv kanske inte är medveten om eller kan be om.

Lagen förutsätter däremot inte att bedömningen av servicebehovet alltid ska genomföras på samma sätt, utan enligt lagen ska bedömningen göras i den utsträckning som klientens livssituation förutsätter.

Är bedömningen av servicebehov och bedömningen av barnskyddsbehov samma sak eller två olika saker i fortsättningen?

Utgångspunkten är att alla ska genomgå en bedömning av servicebehov. I bedömningen av servicebehovet ska man följa det som stiftas i barnskyddslagen om utredningen av barnskyddsbehov om ärendet blivit anhängigt som barnskyddsärende (ett barnskyddsärende blir anhängigt genom ansökan eller om en anställd inom barnskyddet på något annat sätt får kännedom om ett barn som är i behov av barnskydd). Förfarandet som stiftas i barnskyddslagen följs emellertid inte om ärendets natur uppenbarligen är sådan att inga stödåtgärder från barnskyddet behövs.

Är det alltid en socialarbetares uppgift att bedöma servicebehovet för ett barn som behöver särskilt stöd, eller kan bedömningen göras av en annan yrkesutbildad person inom socialvården?

En socialarbetare ska göra bedömningen. Man kan förstås samarbeta med andra yrkesutbildade personer inom socialvården, och i bedömningen uppmärksammas även information som kommit från annat håll.

Om man utför en bedömning av servicebehovet och konstaterar att klienten i fortsättningen behöver en klientrelation med barnskyddet, ska man då göra en bedömning av barnskyddsbehovet, eller räcker det men en bedömning av servicebehovet?

Situationen bör bedömas enligt barnskyddslagen.

Vem utför bedömningen av servicebehovet om det inte finns någon orsak att utreda behovet av barnskydd? Hur undviker man att klienten "bollas" av och an?

Bedömningen av servicebehovet ska göras utan dröjsmål, vilket förutsätter att man kommit överens om spelreglerna inom kommunen. Tjänsteinnehavaren som ansvarar för socialvården har ansvaret om att handleda och informera kommunens aktörer så att klienternas serviceprocess fungerar. Alla som är anställda inom socialvården, oberoende av servicesektor, ska förstå sin egen roll i klientprocessens olika skeden. Desto tydligare man lyckas komma överens om servicelinjerna och ansvar inom kommunen, desto lättare och enklare blir det också att informera kommuninvånarna och klienterna om den service som erbjuds. Den bästa lösningen ur klientens synvinkel är att bedömningen av servicebehovet görs där som klientrelationen sannolikt kommer att fortsätta. Lagen förutsätter att serviceprocessen tillgodoser klientens intresse.

Görs en bedömning av servicebehovet för alla beslut om hemservice?

Det är klientens rättighet att få en bedömning, och man ska berätta om denna rättighet för klienten. Bedömningen görs i den omfattning som förutsätts av klientens livssituation, så alla genomgår inte en lika omfattande bedömning. En bedömning av servicebehovet ska göras såvida den inte är uppenbart obehövlig. Det är uppenbart obehövligt att genomföra bedömningen om en motsvarande bedömning just gjorts eller om det uppenbarligen är fråga om ett tillfälligt behov av stöd.  

Till början

Hemservice

Är hemservice för familjer som avses i socialvårdslagen en avgiftsbelagd service?

Hemservice är en avgiftsbelagd service, men avgiften ska nedsättas eller efterskänkas om det skulle äventyra förutsättningarna för personens eller familjens utkomst eller personens lagstadgade underhållsskyldighet att uppbära avgiften.

Avgifterna kan även nedsättas eller efterskänkas om det är befogat med beaktande av vårdsynpunkter.

Om hemservice beviljas med stöd av barnskyddslagen är servicen avgiftsfri. Hemservicen är även avgiftsfri om den inskrivits i ett specialomsorgsprogram som avses i lagen om utvecklingsstörda eller om den ordnas som en del av serviceboende i enlighet med lagen om service och stöd på grund av handikapp.

Det är inte i klientens intresse att hen styrs att söka service genom barnskyddet bara för att hen ska få servicen avgiftsfritt. I enlighet med klientavgiftslagen kan man även utnyttja möjligheten att efterskänka avgiften för familjer med handikappade barn.

Om en klient ansöker om t.ex. hemservice, och man kommer fram till att hen inte behöver hemservice, fattas då ett beslut i ärendet?

Ja, särskilt i dessa fall måste man fatta ett beslut. I dessa fall förutsätter klientens rättsskydd att hen vid behov kan överklaga beslutet.

Vem fattar beslut om till exempel hemservice (då det inte är fråga om ett barn som behöver särskilt stöd)? Kan till exempel en servicechef/chef för familjearbete som inte är socialarbetare fortsättningsvis fatta dessa beslut?

Ja. Om det inte är fråga om ett barn som behöver särskilt stöd ska den som bedömer servicebehovet ha den behörighet som avses i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården som är ändamålsenlig med tanke på bedömningen av servicebehovet.

Görs en bedömning av servicebehovet för alla beslut om hemservice?

Det är klientens rättighet att få en bedömning, och man ska berätta om denna rättighet för klienten. Bedömningen görs i den omfattning som förutsätts av klientens livssituation, så alla genomgår inte en lika omfattande bedömning. En bedömning av servicebehovet ska göras såvida den inte är uppenbart obehövlig. Det är uppenbart obehövligt att genomföra bedömningen om en motsvarande bedömning just gjorts eller om det uppenbarligen är fråga om ett tillfälligt behov av stöd.  

Till början

Förändringar i barnskyddet

Vad har förändrats inom brådskande bedömning och utredning av barnskydd?

Ett barn skrivs inte in som klient hos barnskyddet då man endast reder ut om familjen behöver barnskyddsservice.

Brådskande behov av barnskydd utreds precis som förr. Även grunderna för utredningen av behov av barnskydd förblir oförändrade. Behovet av barnskydd ska utredas om ärendet tydligt inte till sin natur är sådant att barnskyddets stödåtgärder inte behövs.

Det som är nytt inom den allmänna familjeservicen är att man även utreder de klienters servicebehov som inte behöver barnskyddsservice.

Vem utreder om ett barn behöver barnskyddsservice?

En socialarbetare.

Vad ska man göra om klienten styrts till basservice eller om man redan i samband med bedömningen av servicebehovet märker att man eventuellt behöver barnskyddsservice?

Då ska man kontakta barnskyddet, där man sedan bedömer situationen i enlighet med barnskyddslagen. Ingen separat barnskyddsanmälan behövs.

Ärendet blir anhängigt som ett barnskyddsärende då en anställd på barnskyddet får kännedom om ett barn som eventuellt är i behov av barnskydd.

Finns det en risk för att barn inom basservicen i fortsättningen inte får barnskyddsservice fastän det skulle behöva sådan?

Risken är betydligt mindre än tidigare, eftersom man bedömer allas servicebehov och klienterna därmed bättre styrs till rätt service. Då en familj får ändamålsenlig service vid rätt tidpunkt är det mer sannolikt att man även kan styra klienter till barnskyddets service i rätt tid.

Vad händer med barnskyddet då klienterna kan få förebyggande service genom basservicen som allmän familjeservice?

Klientmängderna i barnskyddet minskar genast när det är möjligt att också få service via andra kanaler. På längre sikt minskar behovet av tunga korrigerande åtgärder avsevärt när man kan ge stöd i tid. På det sättet uppkommer inte svåra problem lika ofta som nu.

Innebär barnskydd i fortsättningen endast att barn omhändertas och placeras utanför hemmet?

Barnskydd innebär fortsättningsvis inte endast att barn omhändertas och placeras utanför hemmet. Barnskyddet erbjuder samma service som förr, d.v.s. en stor del av klienterna ges stödåtgärder inom öppenvården. Öppenvården är fortfarande det som erbjuds i första hand jämfört med vård utom hemmet. Klienterna kan redan ha fått stöd genom basservicen innan deras klientrelation med barnskyddet inleds.

När behövs en klientrelation med barnskyddet?

En klientrelation med barnskyddet behövs då

  • barnets utveckling eller hälsa äventyras på grund av barnets egna handlingar eller hens uppväxtförhållanden OCH
  • den service som ges inom basservicen inte räcker för att trygga barnets hälsa och utveckling eller
  • familjen inte vill ta emot nödvändig service.

Genom basservicen erbjuds inte till exempel effektiverat familjearbete, familjerehabilitering eller vård av barnet utom hemmet. Förutom dessa erbjuder barnskyddet även familjen övriga stödåtgärder enligt behov.

Om förebyggande service även erbjuds som allmän familjeservice enligt socialvårdslagen, hur ser man till att de räcker till för barnskyddets klienter?

Servicens tillräcklighet garanteras genom att man till exempel måste ordna stödfamiljer och stödpersoner för barn som behöver särskilt stöd enligt socialvårdslagen, d.v.s. just de barn som tidigare fått service på basis av barnskyddslagen.

Kan den nya lagen orsaka att klienter inte får den service de behöver genom basservicen, och att situationen blivit för svår i det skede då de styrs till barnskyddet?

Lagreformen sätter strikta krav på kommunerna att ordna service genom basservicen.

Kommer det i fortsättningen att finnas tillräckliga resurser för barnskyddsarbetet då kommunerna flyttar anställda till det förebyggande arbetet enligt kraven i den nya lagen?

Då klientmängderna inom barnskyddet minskar får kommunerna uttryckligen chansen att se till att man har tillräckligt med kompetent personal inom barnskyddsarbetet för alla klientfamiljer.

Enligt responsen som kommit in från kommunernas anställda finns det ändå en risk att kommunerna inte agerar klokt i denna situation, utan att de minskar personalen inom barnskyddet så att den inte räcker till i fortsättningen. Denna oro tas på allvar och kommunerna ges stöd i att agera så att de följer barnskyddslagen och att de utför barnskyddsarbete av hög kvalitet.

Under övergångsfasen och efter att lagen trätt i kraft fäster man i övervakningen särskild uppmärksamhet vid en tillräckligt stor personalstyrka inom barnskyddet.

Hur kan kommunerna uppskatta hur många anställda de behöver inom barnskyddet och inom det förebyggande arbetet i fortsättningen?

Kommunerna kan göra uppskattningar på basis av föregående årets klientantal. Lagen förutsätter inte att klienter ska flyttas bort från de anställda som jobbar med dem för tillfället. Sådana klienter som i fortsättningen kan få service genom socialvårdslagen skrivs inte längre in som klienter hos barnskyddet.

Det finns inget förhinder för att en och samma anställd skulle ha klienter inom både barnskyddet och den allmänna familjeservicen. Detta betyder att ändringen kan genomföras stegvis i enlighet med barnens och familjernas intresse.

Var registreras ärenden innan man uttryckligen konstaterat ett behov av barnskydd och klientrelationen inleds?

Bakgrund till frågan: Inga ändringar har gjorts i 33 § i barnskyddslagen som berör dokumentation, utan enligt paragrafen inleds registreringsskyldigheten då barnskyddsärendet blivit anhängigt, precis som förr. I och med lagändringen inleds emellertid inte klientrelationen innan man i samband med bedömningen av servicebehovet konstaterat ett behov av barnskydd eller man börjar ge barnskyddsservice.

Enligt 33 § i barnskyddslagen ska de anställda inom barnskyddet, sedan ett barnskyddsärende blivit anhängigt i de handlingar som rör barnet eller den unga personen, anteckna alla uppgifter som påverkar ordnandet av de barnskyddsåtgärder som barnet eller den unga personen behöver samt de uppgifter som behövs för att åtgärderna ska kunna planeras, vidtas och följas upp. Anteckningar kan göras i barnskyddets handlingar i utredningsskedet, även om klientrelationen med barnskyddet inte ännu inleds då man utreder behovet av barnskydd. Utredningen av behovet av barnskydd är ändå barnskyddets serviceuppdrag, och för att utföra detta uppdrag krävs rätten att få tillgång till uppgifter som gör det möjligt att utföra uppdraget. Anteckningarna kan i utredningsskedet också göras i andra klienthandlingar hos socialservicen. Det är inte nödvändigt att göra dyra förändringar i klientdatabaserna förrän organisationen gått med i det riksomfattande arkivet över socialservice.

Till början

Hälsovårdens socialarbete

Gäller socialvårdslagen även socialarbetare som arbetar inom hälsovården?

Socialvårdslagen gäller den kommunala socialvården. Lagen gör ingen skillnad på vilken sektor man arbetar inom, utan den gäller uppdraget. Om socialvårdsuppgifter ingår i arbetet och det är fråga om en kommunal organisation ska socialvårdslagen tillämpas om detta är i klientens intresse.

Socialarbetare inom hälsovården har en stor roll i att sköta klienternas ärenden, och lagen kräver att deras kompetens vid behov även används bland annat då man bedömer servicebehov.

Vem gör bedömningen av servicebehovet och fungerar som egen kontaktperson för en person som periodvis får utkomststöd och som är klient hos mentalvården? En socialarbetare inom hälsovården eller en socialarbetare som arbetar på socialbyrån?

Enligt den nya socialvårdslagen har alla klienter som behöver stöd rätt till en egen kontaktperson och att få sitt servicebehov bedömt. I samband med bedömningen av servicebehovet bedömer man även eventuella behov av övrig socialservice på ett heltäckande sätt. Familjen kan till exempel ha rätt till handikappservice eller allmän hemservice.

Den som bedömer servicebehovet och den egna kontaktpersonen ska vara anställd inom den kommunala socialvården. Tanken är ändå att bedömningen av servicebehovet genomförs av en anställd som har möjlighet att påverka tillgången till service och som klienten även annars är i kontakt med.

 

Socialarbete, social handledning eller arbetspar?

Hur syns arbetet i arbetspar i den nya socialvårdslagen?

Om klienten behöver särskilt stöd och den egna kontaktpersonen inte är en socialarbetare ska den anställda som utför klientarbete ha socialarbetarbehörighet. Den egna kontaktpersonen och socialarbetaren ska alltså utföra klientarbetet tillsammans i klientens ärende. Dessutom innehåller lagen flera paragrafer om yrkesövergripande samarbete.

 

Finansiering av socialvårdslagen

Är det möjligt att få finansiering för reformen av socialvårdslagen, och om ja, varifrån kan man söka finansiering?

Man har reserverat pengar för tillämpning av lagen i de allmänna statsandelarna. Lagen ska följas och pengarna ska riktas till det som de är menade för. Pengarna har riktats till hemservice för barnfamiljer, social rehabilitering för ungdomar och ordnandet av övervakat umgänge.

 

Elevvård

Kan kommunen själv besluta att en socialarbetare som arbetar inom elevvården, förutom arbetsuppgifter som berör elevvård, även kan utföra till exempel bedömning av servicebehov, klientplaner och beslut om till exempel stödpersons-, stödfamilj- och familjearbetet?

Lagen om elev- och studerandevård fastställer inte dessa uppgifter som kuratorns uppgifter. Om kommunen ämnar använda den ansvariga kuratorns arbetsinsats till uppgifter som ingår i socialvårdslagen ska detta tas i beaktande i resursfördelningen. Socialvårdslagstiftningen sätter inga begränsningar för att arbetet utförs på olika sätt eller att de anställda har olika arbetsuppgifter. I många mindre kommuner har man redan funnit olika typer av deltidslösningar. Att ordna arbetet på det här sättet förutsätter ändå att dataskyddsbestämmelserna följs noggrant och att olika arbetsroller tydligt skiljs åt.

Till början

Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor

Gäller vårdgarantin även psykologer som ger familjerådgivning?

Rådgivning i uppfostrings- och familjefrågor är en socialvårdstjänst som genomförs på ett yrkesövergripande sätt. Socialvårdslagstiftningen tillämpas på verksamheten. Hälso- och sjukvårdsbestämmelserna och därmed även bestämmelserna som berör vårdgarantin tillämpas vid rådgivningen till de delar som man genomför barn- eller ungdomspsykiatrisk vård. Tillämpandet av bestämmelserna om vårdgarantin förutsätter att tillräckligt med personal reserverats för dessa uppgifter.

Uppfostrings- och familjerådgivningens klienter är under 23 år, så av vårdgarantibestämmelserna tillämpas de vårdgarantitider som nämns i 53 § i hälso- och sjukvårdslagen, och som är kortare än tiderna för vuxna. Enligt 53 § i hälso- och sjukvårdslagen ska bedömningen av vårdbehovet inledas inom tre veckor efter att remissen anlänt. Om bedömningen av vårdbehovet förutsätter en bedömning av en specialist eller särskilda undersökningar ska bedömningen och undersökningarna genomföras inom sex veckor efter att remissen anlänt. Vård eller behandling som utifrån en bedömning av vårdbehovet konstaterats vara nödvändig ska genomföras inom tre månader från det att vårdbehovet konstaterades.

 

Socialjour

Med stöd av vilken § kan en socialarbetare göra hembesök hos en klient?

Den gamla 41 § i socialvårdslagen är fortfarande i kraft.

 

Övervakat och stöttat umgänge

Vilken kommun är ansvarig för att ordna och betala för övervakat umgänge?

Kommunen som ansvarar för ordnandet och avgifterna för servicen bestäms alltid enligt barnet.

 

Dokumentation

När och hur ordnas utbildning om den nya lagen om klienthandlingar?

THL ordnar utbildning om dokumentation från och med vintern 2015–2016.

Eftersom det enligt gällande lagstiftning inte ännu får finnas ett gemensamt klientregister, hur kan man flytta och dela uppgifter om genomförda bedömningar av servicebehov och eventuella egna kontaktpersoner till andra tjänster om det i fortsättningen uppstår nya behov hos klienten?

Bakgrund: 22 § i lagen om klienthandlingar (registrering av klientuppgifter inom socialvården) kommer att tillämpas först då organisationen går med i det nationella arkivet för socialvården, eller senast 1.1.2021.  

Enligt lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska yrkesutbildade personer inom socialvården ha tilltång till all den information de behöver då man ger eller ordnar socialservice. Även om uppgifterna för tillfället finns i olika register ska man ändå ha tillgång till den information som behövs. Då uppgifter används mellan registren ska man göra en anmärkning om överlåtande. Den egna kontaktpersonen ska se till att alla de som behöver veta om bedömningen av servicebehovet även har tillgång till denna information.

Kan bedömningen av servicebehov tolkas som ett nytt serviceuppdrag för socialvården, eller hur ska inskrivningen av uppgifter i samma dokument och register möjliggöras fram till det att socialvårdens nya registerpraxis träder i kraft 2021?

Bakgrund: I bedömningen av servicebehovet som avses i den nya socialvårdslagen utreds klientens servicebehov på ett helhetsbetonat sätt, och då kommer man att reda ut och skriva ner uppgifter som ingår i flera olika av socialvårdens serviceuppdrag, och som därmed tillhör olika register.

Bedömningen av servicebehovet kan sparas i ett register, t.ex. registret för "socialarbete med vuxna", eller ett annat register som används i kommunen. Trots att bedömningen sparats i ett register kan den även överlåtas till andra register i enlighet med klientens servicebehov.

Till början

Klientrelationen

Hur definieras klientrelationen t.ex. för en familj? Vem i familjen anges som "huvudman" om familjens situation behandlas gemensamt och alla familjemedlemmar behöver lite olika typer av service och stöd?

Varje person som är klient (omfattas av en service) registreras som klient. I framtida bestämmelser om datasystem kan man skapa en gemensam klientrelation (d.v.s. se vem som ingår i klientrelationen), men klientuppgifterna ska skiljas åt enligt person. 

Om barnet erbjuds till exempel en stödperson då mamman lider av utmattning, ska man då "öppna" en egen klientrelation för barnet?

Ja.

Registrerar man eventuell service för alla barn i familjen, eller kan man mata in uppgifterna i datasystemet för ett av familjens barn?

Varje barn registreras skilt för sig.

Om ett barn som är klient hos den allmänna socialvården och hens familj flyttar till en annan ort, har socialvårdsmyndigheten skyldighet eller rättighet att meddela den nya kommunen så att de kan ordna de stödåtgärder som behövs?

Om en familj flyttar till en annan ort kan socialvården med klientens medtycke kontakta myndigheterna på den nya bostadsorten. Om klienten inte vill att man kontaktar den nya orten bör man bedöma om situationen är sådan att personen uppenbarligen är oförmögen att ta ansvar för sin egen omsorg, hälsa eller säkerhet eller att det är i barnets intresse att man kontaktar den nya orten. I dessa fall har socialvårdsmyndigheten anmälningsskyldighet.

Det utkommer en ny version av tillämpningsguiden för den nya socialvårdslagen i mars 2016. Vissa tillägg har gjorts i den  nya versionen på basis av feedback som man fått. Ändringarna är i första hand tekniska, preciseringar och klarläggningar. Det är meningen att guiden uppdateras kontinuerligt i framtiden.

Till början

Mer information

Lotta Hämeen-Anttila, hallitusneuvos 
STM, Sosiaali- ja terveyspalveluosasto, Sosiaalipalveluryhmä 0295163406