Frågor och svar om barnskyddet i Finland

  • Vilken är myndigheternas roll i fostran av och omsorgen om barn?

    Huvudansvaret för fostran av och omsorgen om barnet har barnets föräldrar (vårdnadshavare).  Myndigheter som arbetar med barn och familjer stöder föräldrar och vårdnadshavare i deras uppgift som fostrare. Myndigheterna ska erbjuda familjen nödvändig hjälp tillräckligt tidigt samt vid behov hänvisa barnet och familjen till barnskyddet.

  • Vad innebär barnets bästa och hur definieras det?

    Barnets bästa kan inte definieras generellt och uttömmande. Det handlar alltid om individuell prövning. Barnets ålder, omständigheter, föräldrarnas förmåga att svara för vården och omsorgen om barnet samt ärendena i fråga påverkar prövningen. Vid beslutsfattandet bedöms alltid de omständigheter som inverkar på barnets liv, tillgängliga lösningsförslag och hur dessa inverkar på barnets framtid.

  • Hur beaktas barnets bästa i lagstiftningen?

    I Finlands barnskyddslag betonas att barnets främsta ska beaktas i myndigheternas samtliga åtgärder. I lagen betonas barnets rätt att delta och till särskilt skydd. I alla socialvårdsåtgärder som gäller barn ska i första hand barnets intresse beaktas. Särskild vikt läggs vid hur olika åtgärdsalternativ och lösningar bäst tryggar för barnet

    • en balanserad utveckling och välfärd
    • möjligheten att få förståelse 
    • omsorg enligt ålder och utvecklingsnivå
    • en trygg uppväxtmiljö
    • såväl fysisk som psykisk integritet 
    • självständighetsprocessen och växandet till att känna ansvar.

    Socialvårdslag 1301/2014, 5 § (Finlex)

  • Vad innebär öppenvård inom barnskyddet och dess stödåtgärder?

    Stödåtgärder inom öppenvården kan endast ordnas med samtycke av barnets vårdnadshavare och ett barn som fyllt 12 år. Syftet är att främja och stödja ett barns positiva utveckling. Föräldrarna, vårdnadshavarna och personer som svarar för barnets vård och fostran stöds i fostran. Det är viktigt att klienterna själva är aktiva och deltar i ordnandet av tjänster och stödåtgärder för att öppenvårdens tjänster ska kunna genomföras framgångsrikt.

    Stödåtgärder inom barnskyddets öppenvård är bl.a.

    • stöd för utredning av barnets eller familjens problemsituation
    • ekonomiskt eller annat stöd för barnet
      • i skolgången
      • vid anskaffning av yrke och bostad
      • placering i arbete
      • fritidsintressen
      • upprätthållandet av nära mänskliga relationer och 
      • tillgodoseendet av andra personliga behov,
    • vård- och terapiservice som stöder barnets rehabilitering
    • intensifierat familjearbete
    • familjerehabilitering
    • övriga tjänster och stödåtgärder som stöder barnet och familjen.
  • Vad innebär brådskande placering?

    Brådskande placering innebär att ett barn omhändertas omedelbart av myndigheterna. Barnet placeras i regel i en fosterfamilj eller på ett mottagningshem. Brådskande placering av ett barn är ännu inte ett omhändertagande.  En brådskande placering gäller i 30 dygn om den inte upphör tidigare. Under en brådskande placering bedöms om barnet kan återvända till sin familj.

  • När placerar socialmyndigheten ett barn som brådskande?

    När myndigheten placerar barnet som brådskande är situationen allvarlig. Placeringen av ett barn ska ske skyndsamt om barnets hälsa eller utveckling befinner sig i omedelbar fara. Det är i regel fråga om en situation där det inte är möjligt att vänta längre.

  • Vad innebär ett omhändertagande i Finland och på vilken grund kan ett barn omhändertas?

    Ett omhändertagande innebär en situation där ett barn omhändertas av myndigheten och placeras tills vidare i ett ersättande hem. Omhändertagande är en sista utväg inom barnskyddsarbetet för att säkerställa barnets uppväxt och utveckling.

    Så här kan man göra om det finns allvarliga brister i omsorgen om barnet eller andra omständigheter som hotar att äventyra barnets hälsa eller utveckling. Man kan tvingas göra ett omhändertagande även när ett barn allvarligt äventyrar sin hälsa eller utveckling till exempel genom att använda berusningsmedel eller genom en brottslig gärning.  Faran ska vara allvarlig. Omhändertagande är möjligt bara om stödåtgärderna inom öppenvården inte är lämpliga, möjliga eller de inte har visat sig tillräckliga för att tillgodose barnets bästa. I situationer med omhändertagande förhandlar man aktivt med barnet, dess föräldrar och vårdnadshavare. Som i allt barnskyddsarbete strävar man efter gott samarbete med familjen i samband med att ett omhändertagande övervägs.

  • Hur bedöms behovet av omhändertagande?

    Socialmyndigheten kan be experter i fråga om barns uppväxt och utveckling, såsom dagvården, skolan, familjerådgivningen eller hälso- och sjukvården, om utlåtanden. En socialarbetare har rätt att få experthjälp av andra myndigheter och experter. Socialarbetaren ska bedöma att just omhändertagande är det alternativ som bäst tryggar barnets utveckling och allt som kan göras har gjorts för att stödja föräldrarna. Bedömningen ska utgå från barnet och göras ur barnets synvinkel. Vid ett väl genomfört omhändertagande har barnets och föräldrarnas önskemål, synpunkter och kulturella bakgrund beaktats

  • Är omhändertagandet permanent?

    Omhändertagandet gäller tills vidare. Det kan dock avslutas om det inte längre finns behov av omhändertagande och avslutandet är i enlighet med barnets bästa. Omhändertagandet upphör när barnet fyller 18 år.

    Socialmyndigheten stöder barnet och föräldrarna även under omhändertagandet. Då söker man inte efter skyldiga utan funderar över hur socialarbetarna kunde hjälpa. Målet är att föräldrarna ska kunna ta hand om sitt barn och att det kunde vara möjligt att återvända hem.

  • Hur många barn placeras och omhändertas i Finland?

    Institutet för hälsa och välfärd samlar och statistikför information om bl.a. antalet brådskande placeringar inom barnskyddet. Barnets eller föräldrarnas medborgarskap eller etniska bakgrund vare sig statistikförs eller sammanställs. Den senaste statistiska informationen är från år 2014 då antalet brådskande placeringar av barn vände tydligt nedåt

    • 10 675 barn var omhändertagna år 2014. Antalet sjönk med 1,4 procent jämfört med föregående år.
    • totalt 17 958 barn och unga var placerade utanför hemmet under 2014. Antalet minskade med knappt en procent.
    • över 50 procent av de barn som varit omhändertagna i slutet av år 2014 var placerade i fosterfamiljer. Av de barn som placerats i fosterfamiljer var 13 procent (616 barn) placerade i släkting- eller anhörigfamiljer.
    • antalet klienter inom barnskyddets öppenvård var 90 269 barn och unga, av vilka andelen nya klienter var 43 procent. Antalet klienter inom barnskyddets öppenvård ökade med en procent jämfört med föregående år.
  • Hur förhåller man sig i Finland till kroppslig aga av barn?

    Kroppslig aga av barn är förbjudet genom lag i Finland. I vissa av de europeiska staterna är fysiskt våld mot barn tillåtet.  I Finland är det ett brott. Ett barn har rätt till fysisk integritet på samma sätt som föräldrarna.

  • På vilka grunder är kroppslig aga mot barn förbjudet i Finland och hur kan den jämställas med ett brott?

    Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnet skyddas mot alla former av våld, försumlig behandling eller utnyttjande. Aga, undertryckande eller annan kränkning av barn förbjöds i Finland genom lag redan år 1984, dvs. för över 30 år sedan. Lagstiftningen i Finland utgår från att barn har samma rättigheter att skyddas mot våld som vuxna. Våld mot barn, även aga, är misshandel enligt strafflagen i Finland.

    Skadeverkningar av fysisk och psykisk aga har bekräftats i studier som behandlar ämnet. Aga är enbart till skada för barnet, och någon nytta av den i fostringssyfte kan inte påvisas.

Mer information